Välkommen veckoslut

Känner någon annan igen sig i det att man blir så arg för ingenting. Säger saker till barnen man inte borde ha sagt. Då man skyndat på små barnben och tagit ut sin stress över dem. Då bara en liten sak de säger kan få det hela att koka över. Så sitter man här fyra timmar senare och ångrar sig så djupt. Med gråten i halsen och det dåliga samvetet som sällskap. Snart får vi träffas igen, den lilla skolpojken och jag. Vi som är så lika och så lätt blir arga. Vi som är så lika och har så lätt för att visa glädje.

Det har varit en spännande vecka, så mycket nya intryck att smälta, så mycket spänning och ovetskap. Veckoslutet är så välkommet, för oss alla vill jag våga påstå.

 

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

14 svar på Välkommen veckoslut

  1. Satu skriver:

    Vår veckoslut började redan idag, och tur det, för vi började alla vara så ilskna och arga igår att huhhuh. Varje litet ord kunde nån förstå fel och bli arg eller ledsen över. Det är en bättre dag idag, en ledig dag med minimalt program (dvs. mat, mat, mat och dagsvila för den minsta och sen igen mat).

  2. Micaela skriver:

    Åh, jag känner igen mig i det du skriver. Främst tackar jag också för att veckoslutet är här. Veckan har varit omtumlande, det som påverkar mig och oss mest är väl det faktum att jag inte varit hemma som jag brukar. Känslan då det allra käraste ”mamma” byts ut mot ett minst lika bestämt ”pappa”, ja, den är inte bara lätt att leva med.

    Ha ett skönt veckoslut Sonja!

  3. Melli skriver:

    Ja kära nån vad jag väntat på veckoslutet! Avskyr, AVSKYR tidiga morgnar! Det värsta är att de nästa vecka börjar med riktiga läseordningen, TRE åttans morgnar i veckan. Jag kommer att dö!

    • Satu skriver:

      Jag har o tre åttans morgnar, före det ska barnen på var sin dagis och argh säger jag redan nu, fast nu är det ju ännu någotlunda lätt med kläder och solsken på morgonar. Jag har en aning att november kommer att vara ett h******. Urk.

      Åttans morgnar borde inte vara mer än två per vecka. Helst bara en. Eller ingen.

      • sonja skriver:

        Ni har rätt, tidiga mornar med en tid då man bara måste vara på plats och barn som trilskas och vill något annat är en usel kombination.

    • sonja skriver:

      Nej Melli, du är en superkvinna! Du klarar det! kram.

  4. Pia skriver:

    Jovisst känns det igen, tyvärr! Men det är mänskligt och omöjligt att undvika. Ibland är man bara trött och stressad, har kanske huvudvärk, har bråttom… Viktigast är det väl att säga förlåt sen, och förklara varför man betedde sej som man gjorde. I går sade jag i en sån situation till vår 10-åring: allt du rör i blir till klott… Usch, så fruktansvärt dumt, jag skämdes och ångrade mej genast sekunden efter när jag såg hennes besvikna blick! Och användningen av orden ”allt, alltid” borde man ju ha lyckats städa bort vid det här laget, då t.o.m alla landets kundblaskor har publicerat åtminstone fem artiklar som lär ut att de orden inte hör till verktygsbacken för konstruktiv kritik.

    I och för sig ligger min kommentar inte så långt från sanningen, men man kan ju inte rå för om man inte hör till den pedantiska sorten, utan är mer intensiv och impulsiv.
    Nåväl, jag sa’ förlåt men har fortfarande lite morkkis över mina ord… Inte lätt att vara mamma, alltid! Men jag minns er från Åbotiden som en speciellt underbar familj, som härliga föräldrar – era barn kan nog skatta sej lyckliga!
    Kramar till er!

    • sonja skriver:

      Nejmen tack, vad snällt sagt av dig! Jag ba också hundra gånger om ursäkt och förlåt och kramar och pussar och berättade att jag bara är en mänska jag med… Jag tror som du att om man kan erkänna sina fel och brister och be om förlåtelse så ökar deras känsla för empati också. Kram till er med!

  5. Henna skriver:

    Jag känner så igen mig! Och just nu var det så skönt att läsa om att det inte är bara jag, för fast jag vet att det är så hos de flesta, så känner jag mig som hemskast i världen ibland, t.ex. idag. Men snart blir det bättre, veckoslut och vi flyttar, äntligen! Tack för dina ord, Sonja och ha ett skönt veckoslut!
    Kram!

    • sonja skriver:

      Tack henna för dina ord. Det tröstar faktiskt att veta att man inte är ensam, för just då känner man sig sämst i världen. Kram och lycka till med flytten. Allt gott till er.

  6. Tina skriver:

    Jovisst känner jag igen mig, och det händer som du skriver då man är stressad. Hjälper att säga förlåt och diskutera saken efteråt med barnet. Denna vecka har det dock inte hänt oss. Tycker vår vardag kommit lugnt och harmoniskt igång. Men visst är det skönt och skoj med veckoslut ändå!

  7. Jessica skriver:

    Jag känner igen mej. Den här veckan har dock varit ganska lugn eftersom Jonatan haft semester men nästa vecka ser jag inte alls framemot. Vi kan stanna tiden på veckoslutet tycker jag!

Lämna ett svar till sonja Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *