Medan jag hängde upp byket tänkte jag på gårdagens skriverier i hbl om Viktorias och Daniels babynyheter. Där stor det om att det var Daniels mor som förlöste Silvia då Viktoria kom till världen. Jag tänkte i banor som ödet, sagoprinsessa osv. Min fantasi har inga gränser då jag sätter igång och jag fortsatte filosofera kring allt detta för Camilla.
-Tänk att det är möjligt, att hon, blivande svärmor har hjälpt lilla Viktoria till världen och senare gifter sig hennes son med Viktoria. Tänk, tänk tänk… säger jag drömmande och mumlar något romantiskt om ödet och sagor varpå Camilla säger:
-Sonja du kan komma ner på jorden nu, det stod en rättelse i dagens hbl, det var inte alls sådär.
-Poff….
Med oss var det lite ditåt, tycker jag (och jag heter ju Victoria i andra namn, haha!). Det var alltså C:s farfar biskopen som döpte mig i tiderna. Jag tycker det är så väldigt synd att han aldrig fick veta att jag skulle komma att gifta mig med hans lilla sonson!
Åååh romantiken flödar. Bra bra att det finns sådana storyn, på riktigt!
: ( Förlåt att jag spräckte sagobubblan …….. Känner mig som en skurk
Nejnej, det var bara roligt.
Jaså, det var inte sant. Jag tyckte också det lät helt otroligt!