Han den där Pata

Jag träffade Pata Degerman. Han är så övertygande att jag fick lust att bestiga berg. Jag! Bestiga berg! Vi talade om väggklättring och jag frågade vad man borde göra då man vill klättra men benen inte lyder mer vid en viss höjd (läs max två meter från golvet). Jag har prövat och gillar det men jag borde fysiskt ta tag i benet och flytta det till uppåt och det är ju lite svårt då man samtidigt borde hålla sig fast vid väggen med armarna och man bara har två. Pata uppmuntrade mig att fortsätta öva i barnens lekplatser och sa att det mycket handlar om mod och vilja. I samma veva berättade han att han planerar bestiga ett berg i Antarktis med en klippvägg som lutar åt ”fel” håll och som är en kilometer, det tar två veckor ungefär! Var sover man då? Jo han fäster sin säng där i klippväggen. Hmm, sov gott. Ja och med en temperatur runt minus 100 grader.

Utan att Pata vet något om det figurerar han i vår vardag. Hos oss kan man nämligen samla ”Pata-poäng” eller till och med bli ”dagens Pata”. Om man räddar en geting eller rentav en spindel har man goda chanser att få Pata-poäng.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

3 svar på Han den där Pata

  1. Tina skriver:

    Det var säkert en spännande diskussion. Usch, fattar inte heller hur man vågar / får sig själv att klara av höga höjder. Och sova… stötte på en bild på våren då vi skulle köpa en hängmatta där en sover vid en bergsvägg (googla på ”Ticket to the moon hammock” om du också vill se).
    Igår skulle jag ha behövt mera mod. Vi skulle sätta fast våra snöstoppare på garagetaket. Med all min styrka lyckades jag ta mig till takets ås genom att krampaktigt hålla fast vid stegen. Sedan borde jag ha tagit mig ner till nedre delen av följande sidas tak, men det gick inte. Kroppen löd inte.

  2. Malin skriver:

    Ganska många år sedan var Pata i min skola och ”föreläste” om hans upptäcktsresande och att. det. var. bra. Det MÅSTE ha varit bra för jag kommer än in denna dag ihåg detaljer från föreläsningen. Det som jag kommer riktigt bra ihåg är att på Antarktis får man inte lämna kvar något vad man hämtat dit. Inklusive nr.1 och nr.2. Det är säkert också dessa små detaljer som gör det lite ”extra intressant”. Så nu vet ni det! Viktigt information.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *