Vänner i nöden

Jag blir så glad och så tacksam över vännerna rumtom oss. Nog vet jag att de/ni finns där, men det blir så uppenbart då det händer något hemskt. Vänner som hjälper på alla sätt och vis, erbjuder sig att handla, laga mat, hämta våra barn, föra våra barn, köra till sjukhus och ge tröstande ord. Nu ringde Johan, som är läkare, klasskompisförälder och tränare med Basse och frågar hur det går. Då var jag just på väg att organisera så Basse kunde åka iväg till Tölö sjukhus för att fingrarna på ena handen var alldeles blå. Barnens sover så jag kan inte lämna dem. Johan försökte berätta hur vi kunde fixa problemet själva men eftersom jag inte vågade hjälpte han Basse. På tio minuter var det hela fixat. Jag blir så glad. Jag är så tacksam. Och nu alldeles matt och gråtfärdig.

Tack ni alla fina.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

2 svar på Vänner i nöden

  1. Maria skriver:

    Orkekram åt er!

    Maria

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *