De finaste av grannar och vänner gav mig de här.
Guldgula kantareller. Jag blir överväldigande glad. Tacksam. Får man ha det så oförskämt bra? Att någon bara knackar på ens dörr och säger varsågod? I samma veva frågar Camilla hur de kan hjälpa oss bäst i morgon då jag åker till Vasa. Skall vi fast föra Artur på morgonen och hämta hem honom efter skolan? Rodnande tackar jag ”ja”. Ja till all hjälp. Ett litet futtigt ja. Vill så mycket mer, men orken är så slut. Kanske vi en dag kan hjälpa tillbaka. Hjälpa alla de snälla som hjälper oss nu?
vad fantstiskt!!
Jag vet!
Så fint!
Min gamla geografilärare skrev på facebook att hon var i Muncca och distribuerade av kantarellerna hon plockat och så svarade en Camilla att tack för svamparna. 🙂 Blev lite konfys om det är samma Camilla eller om hon plockat själv? Ankdammen, ankdammen…
Kram
Hmmm, spännande! Det händer allt möjligt i Muncca… Kantareller langas hit och dit tydligen. Alla som heter Camilla tycks ha något med saken att göra. Måste utredas å det snaraste.
Söta Sonja du hjälper ju hela tiden…….Bara att ni alla finns i vår vardag är hjälp för oss ; ))
Maria : Vi plockde svamparna själv på veckoslutet i Tenala skogarna ; ))
Kram, Camilla.