Guldkantad vardag

De finaste av grannar och vänner gav mig de här.

Guldgula kantareller. Jag blir överväldigande glad. Tacksam. Får man ha det så oförskämt bra? Att någon bara knackar på ens dörr och säger varsågod? I samma veva frågar Camilla hur de kan hjälpa oss bäst i morgon då jag åker till Vasa. Skall vi fast föra Artur på morgonen och hämta hem honom efter skolan? Rodnande tackar jag ”ja”. Ja till all hjälp. Ett litet futtigt ja. Vill så mycket mer, men orken är så slut. Kanske vi en dag kan hjälpa tillbaka. Hjälpa alla de snälla som hjälper oss nu?

 

 

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

6 svar på Guldkantad vardag

  1. Maria skriver:

    Så fint!

    Min gamla geografilärare skrev på facebook att hon var i Muncca och distribuerade av kantarellerna hon plockat och så svarade en Camilla att tack för svamparna. 🙂 Blev lite konfys om det är samma Camilla eller om hon plockat själv? Ankdammen, ankdammen…

    Kram

    • sonja skriver:

      Hmmm, spännande! Det händer allt möjligt i Muncca… Kantareller langas hit och dit tydligen. Alla som heter Camilla tycks ha något med saken att göra. Måste utredas å det snaraste.

  2. Camilla skriver:

    Söta Sonja du hjälper ju hela tiden…….Bara att ni alla finns i vår vardag är hjälp för oss ; ))
    Maria : Vi plockde svamparna själv på veckoslutet i Tenala skogarna ; ))

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *