Det bästa med att Basse bröt armarna är det att vi är hemma tillsammans. Han är hemma då pojkarna kommer från skolan. Han är hemma då Saga dansar, han är hemma då hon vaknar från dagsvilan eller kommer in från parken. Det är som om någon tryckt på pausknappen i vårt liv. Och det är något vilosamt över vår situation även om mycket också är jobbigare.
Idag promenerade vi i ett vackert höst-Helsingfors, mötte Peppe på gatan och drack kaffe på Kaffa. Och titta på den lilla Sagan, hon sitter på en barstol!
