Hej-kolikock!

Vi begav oss ut til skogs. Packade rinkorna fulla med mat och blåste dammet från vandringskängorna. Vi åkte ut till Noux igen för att utforska de övriga vandringslederna. Då vi bodde i Åbo for vi ofta ut till Kuhankuono för att vandra. Det stället kallas även för fattigmans-Lappland. Noux kommer rätt nära. Vattenfall och porlande bäckar, mossbeklädda stubbar och trappstegsrötter är allt vi behöver.

Det såg ut ungefär såhär:

Det var mycket kallt och Saga som bara sitter still hade fyra-fem lager, två par yllesockor och duntossor ovanpå det. Den här gången var hon varm. Och nöjd. Sov ett par timmar, sprang över rötter vid pausen och sedan uppmanade hon alla som gick framför med ett ”gå nu!” och de som var bakom med ett ”kom då!”.

Pojkarna täljde grillpinnar åt sig.

Efter dryga tio kilometer började jag känna i ryggen att jag burit Saga, som inte är helt lätt längre. Använde Manducan även om vi har en rinka, ska testa den nästa gång tror jag.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *