Hej och hälsningar från Vasa. Sitter här på Lärkan (studenthem) och lever mitt andra liv. En dag i det här livet kan se ut sähär:
– stiger upp kl 7 i en tyst och mörk lägenhet, jag är ensam.
– promenerar till Vasa övningsskola
– håller lektioner till lunch
– äter, ensam
– håller lektion
– handledningar med konstruktiv kritik
– planerar lektioner med mina söta studiekompisar (ni minns de där som är födda på 90-talet!)
– köper en yoghurt i CM och går till Lärkan, jag träffade ju Erika av en händelse mitt på torget
-planerar och renskriver lektioner tills klockan är 19
Nu är jag ganska trött, men också redo för morgondagen. Jag är nu fri att göra vad jag vill. I det här livet kan jag läsa, blogga, äta, se på film när jag själv har lust.
Min fantastiskt goda handledare skrev så här:
Sonja!
Du har en så god och naturlig förmåga att komma in i ”sammanhangen”; du är så flexibel och smidig (ypperliga läraregenskaper).
Det här kan verka som skryt, men jag är ganska ledsen och väldigt trött på att vara här i Vasa. Så det här var inte enbart plåster på såren, utan verkligen en morot, ett bevis på varför jag gör det här, lever det här andra livet nu och då. Dessutom var det skrivet med den vackraste av vackra handstilar och jag gillar sådant.