Var unik – som alla andra!

Läste i en bok om barns självkänsla om att vår uppgift som föräldrar inte är att forma våra barn till vad vi vill, utan hjälpa dem att växa upp till dem de är.

Jag minns Harald, 5 år som stod och speglade sig och sa; vad jag är vacker, jag är så snygg.

Jag minns då att jag gillade det han sa samtidigt som det kändes lite väl häftigt att skryta så med sig själv. Han var ju hemma med mig till fem års ålder och hade inte mött mycket motgångar i livet. Samtidigt tänkte jag då att han kan behöva all den goda självkänsla han har för tid nog mattas den av och trycks ner.

Det är roligt att följa med barnens uppväxt, se hur varje ålder har sin charm. Saga som virvlar fram på små moln som blåses fram av kärlekens vindar. Hon är bara glad och världen och alla finns till bara och endast för henne. Allt är möjligt. Artur som fortfarande är bäst på det mesta och så Harald som börjar få en allt mer realistisk bild av verkligheten.

Ändå tycker jag inte att man in vårt samhälle ska behöva be om ursäkt för att man är duktig på något, för att man lyckats med något eller för att man finns till för den delen.

För vi är alla bra på något! Vad är du bra på? Säg tre saker.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

17 svar på Var unik – som alla andra!

  1. Konrad skriver:

    Terapi efter ”provocerad”-inlägget?

    Here goes:
    -Bygga saker
    -Tala om saker
    -Planera de tva första

  2. Micaela skriver:

    Roligt, roligt! Det är alltid lika roligt att se också vad andra människor är bra på, man lär sig alltid lite mer om människor man trodde man visste mycket om.

    Jag är bra på att göra mat, kan faktiskt koka goda soppor på en spik. Sen är jag en väldigt bra hästskötare, jag kan nog rida också, men bättre är jag på att rida. Och så måste jag säga att jag kan tycka att jag skriver ganska bra (det känns genast lite obekvämt att erkänna, jag menar, ni ser ju hur jag skriver och kan vara av annan åsikt).

    • sonja skriver:

      O ja! Du är bra på att skriva! Tur är väl det om man är bra på det man gör i sitt arbete. Eller kanske går de hand i hand? Att man valt det jobb man har just för att man är så bra på det. Men här tycker jag samtidigt att det är viktigt att komma ihåg att du kan vara bra på något annat än ditt yrke också. Du måste inte vara handarbetslärare för att säga att du tycker du är bra på att sy eller sticka. Du kan vara musikalisk även om du inte jobbar som musiker. Tycker jag.

  3. Susanna skriver:

    Okej:
    – att lyssna
    – att vara effektiv
    – svenska språket

    Listar du tre sen också, Sonja? 😉

  4. Camilla skriver:

    Jag är bra på att: Baka, pyssla, sköta små söta barn ; ))

  5. Anna Li skriver:

    Märker, när jag funderar på det här och det du skrev i inlägget ”provocerad”, att jag har svårt för att lista vad jag är bra på för att det känns så absolut. Säger jag att jag är bra på något så ställer jag krav på mig själv att jag måste leva upp till vad jag sagt och ALLTID måste vara bra, alltid lyckas. Säger jag att jag är halvtaskig på något så minskar det min egen press på mig själv. Då får jag misslyckas, det får gå fel. Och så kan jag bli glatt överraskad och stolt om det blir bra. Dessutom, inser jag nu när jag skriver, finns det något skoltidstrauma i det här med att vara bra. För jag fick 10 i det mesta, för det mesta. Vilket alla ryckte på axlarna åt till sist, för det var ju som väntat. Möjligen blev jag mobbad. ”Vittus plugghäst!” Möjligen skröt lärarna med mitt resultat inför hela klassen och jag blev ännu mer mobbad efteråt. Men ingen sa nånsin åt mej direkt att det där gjorde du bra. Att vara bra var liksom inte bra, mest pinsamt. Eller bara som vanligt. Som förväntat. Som alla hade vetat att det skulle bli. Visst kunde jag själv vara stolt över någon enskild sak jag gjort, som kanske hade krävt en lite större ansträngning. Men ingen såg ju skillnaden, när jag fick 10 för både det jag ansträngde mig för och det jag gjorde på rutin.
    Så vad är då ”bra”? Det jag känner mig ärligt bra på nuförtiden är sådant jag har gjort mycket. Till exempel att sjunga i kör. Det är jag bra på för det mesta. Men inte just nu, för jag har varit sjuk så länge att rösten inte lyder. Å andra sidan vet jag hur jag får den att börja lyda igen, när slemmet i halsen är borta. Så är jag bra på att möta, komma överens med och ”se” människor. Det är jag bra på för att jag gör det i mitt jobb alla dagar och dessutom tycker om mänskor. Och jag vill bli ännu bättre!
    Och så är jag bra på att få min systerson att skratta – när vi båda är på humör 🙂

    • sonja skriver:

      Usch det är så ledsamt det där med att du inte fick vara bra fast du var bra. Vi har pratat om det där med Basse också, hur man inte fick läsa till provet t.ex. Man skulle liksom skryta med att man inte läst alls, och hade man läst så var man just en plugghäst. Suck!

      Intressant resonemang kring ordet bra. Det är sant att man inte alltid är bra på samma sak, men så där generellt. Och så sant det där att man alltid kan bli bättre. Men bra nog är också bra.

  6. Maria skriver:

    1. Bra människokännare
    2. Bra på att sjunga
    3. Bra mamma

    Trean var svårast att medge men så känner jag mig äntligen.

    • sonja skriver:

      JA! Maria, du är en supermamma! Du är ljuvlig med lilla E. Saknar onsdagsträffarna! Hoppas du har det bra och kan njuta av din andra graviditet.

  7. Soffi skriver:

    Klurigt värre, men värt ett försök. Idag känns det så här:

    1. Bra på att baka bröd. De ser ut som i butiken, men smakar tiofalt bättre. Ett resultat av tio års nästan daglig övning.
    2. Bra på att uppmuntra mina elever så att de orkar med timmen.
    3. Bra på att se helheter och priorisera

    • sonja skriver:

      Dina två senare är super läraregenskaper!

      Skulle gärna smaka dina bröd. I Min morgon här i Finland var det en gång en man som är hemma från Tyskland som berättade om hur annorlunda det är att baka brödet i Finland med finskt mjöl osv. Han har ett bageri här men beställer mjölet från Tyskland. Har du märkt det här?

      • Soffi skriver:

        Jo, mjölet är helt annorlunda här, men jag tycker det tyska är lite jobbigt. Mina bullar gjorda på finskt mjöl är mycket fluffigare. Men här finns mera olika mjölsorter att välja emellan och dessutom kan man få det färskmalet i ekobutiker vilket är helt underbart. På det viset blir brödet saftigare.

        Mannen i Min morgon har väl sitt bageri i Rödbergen? Har läst om det, men inte besökt det.

        Som med så många ting: det finns både för- och nackdelar med allt. Därför har jag anpassat mig till det Tyska, men njuter ibland av finska nästan perfekta fluffiga kanelbullar 😉

  8. linnjung.com skriver:

    Jag är bra på

    1 att se saker från den ljusa sidan
    2 att blogga
    3 att ordna små och stora fester

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *