Typsikt för Saga har varit hennes känsla för hår. Sedan hon var alldeles ny har hon petat i mitt hår främst medan hon ammades eller när hon skulle somna. Så en vacker dag i våras fick hon eget hår. Hon virar det runt fingrarna, runt, runt, runt. Speciellt då hon är lite trött eller ynklig. Får hon tutten (nappen) i munnen är det helt säkert att handen går till håret. Det behöver inte alls vara eget hår, finns en brorsa i närheten kan han vara säker på att ha en pyttehand som smeker håret.
Det roliga är att mamma berättat att jag gjort liknande med mitt hår då jag var liten. Tänk att ”paja-hår” kan vara genetiskt betingat!