Nu råkar det sig inte bättre än att den jag älskar samtidigt är min bästa vän, som jag berättat om redan, här. Men förstås finns det några till jag älskar mest av allt på hela jorden. De är mina och hans. Små kärleksbarn.
Kärleken till mina barn är obeskrivlig. När jag hade ett barn minns jag att jag tänkte hur ska jag kunna få ett till barn, hur ska min kärlek räcka till, då jag älskar detta barn mer än jag själv kan förstå. Så kom barn nummer två. Han fyllde mitt hjärta till brädden, igen. Det som redan var överfullt av kärlek. Kärleken känner verkligen inga gränser och är inte rationell, man tror man älskar till max och man gör det, och ändå kan den växa. Då tredje barnet föddes trodde jag mig veta att min kärlek räcker till. Ändå överraskades jag igen, överraskades av den kraft kärleken till detta nya barn slungades över mig.
Detta är en del av Julkalendern.
Kram!!!