Om att somna själv

Det bara hände. Jag lämnade henne ensam i vårt sovrum, sa att mamma kommer snart, ska bara läsa för Artur. Sov gott, sa hon och en kvart senare sov hon, utan att jag hunnit dit. Tänkte att en gång är ingen gång så först idag vågar jag jubla och skriva ut det. Tror det gått en vecka eller så.

Jag är helt förbluffad. Har nämligen kunnat sitta där i mörkret, visserligen med telefonens internet som sällskap men ändå, ibland upp till en timme. Men nu, ensam i rummet säger hon inget, sjunger ibland något och sedan somnar hon. Höll vi henne vaken med att vara där?

Eftersom någon av stora killarna har program nästan varje kväll är man ensam med Saga och ett annat barn som också måste få lite omsorg i form av mat, närhet och kvällsaga. Då  är det egentligen ganska skönt att få slippa sitta där bredvid. Nu fick jag egen tid redan lite efter kl åtta. Det igen betyder att jag kan gå och lägga mig före midnatt. Hinner ändå med en massa kul.

Bilden är något föråldrad. Men finns det något vackrare än spädbarn som sover?

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *