Det här med nya lego

Alltså jag vill inte bara nischa mig genom att fota påskris, så jag tänkte ge er min syn på Legostormen. Vi kör franska streck:

– bra att uppmärksamma tjejerna, många av de senaste serierna har varit ganska pojkinriktade (typ Ninjago).
– bra att Friends seriens flickor är företagsamma och intresserade av annat än smink och att mannen lagar mat, Lego verkar nog ha tänkt till där även om det är väldigt könsstereotyiskt ändå.

Så varför då storm undrar någon?
– det är för snävt
– det är för uttänkt, för styrt och lämnar inte alls utrymme för fantasin som många andra serier
– legofigurerna har förändrats genom åren, det är okej. Men att göra dem ännu mer lik Barbie eller Bratz är onödigt, snävt här igen. Stora sminkade ögon, för smal midja och långa ben. Lite onödigt då det inte motsvarar verkligheten.

Sammanfattningsvis anser jag att lego bör lämna utrymme för fantasin, byggklossarna ska passa till samtliga serier, allt från Potter till Star Wars till Friends. Jag vill se hela färgpaletten annars blir jag färgblind. Att barn vill bygga och leka det är huvudsaken. Är klossen rosa eller blå kvittar bara det finns av dem båda och gärna många.

Sedan till en fråga, har du (riktar mig främst till bloggens kvinnliga läsare nu, förlåt) befunnit dig i den nuförtiden så välkända ”prinsessfasen”? För varken jag eller mina systrar var prinsessor (födda i slutet av 70- och början av 80- talet). Är detta ett nytt påfund? Eller var det vi i Vilda Västerskog som var helt out?

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

60 svar på Det här med nya lego

  1. Mia skriver:

    80talist här hej! Jag kommer nog bra ihåg att jag önskade att jag skulle få dansa ballett (för långt borta) eller börja med skönskrinning (fanns överhuvudtaget inte) och att jag klädde mig i mammas kjol och smet ut för att skrinna på åkern iklädd för stor kjol, benvärmare och mina finaste vita vantar.
    Jag beundrade nog alla vackra prinsessor i damtidningar hos mommo och jag önskade att jag själv skulle få springa omkring på ett slott i fina klänningarn någongång.
    Men, det fanns ju inte samma prylmängd som det finns nu.
    Nu kan man ju gå in på h&m för att köpa en ballerinakjol för 5 euro…eller mängden utklädningskläder i alla butiker.
    Barn nu har nog mera grejor runt sig och föräldrar är kanske mera ivriga att spä på alla dylika fantasier?

    • sonja skriver:

      Du har en bra poäng där, det finns så sjukt mycket grejer nu och alla ska ha allt. Ligger helt säkert något i att prinsessdrömmen inte förverkligas lika lätt i brun hängselbyxa av velour.

  2. Camilla skriver:

    Näpp ingen prinsessera här heller ; )
    Men nog klädde jag ut mig alltid….Mamma har berättat att jag såg ut som en påskhäxa året om ; )
    Jag lekte både med dockor och bilar och LEGON
    Men nä inga prinsessor !!

    • sonja skriver:

      Inte illa att vara påskhäxa året om. Precis så minns jag min barndom också, bilar, dockor och ute på gården i timmar.

  3. Henna skriver:

    Bra skrivet om lego! Tycker som du, bra med nytt, men denna gång blev det lite för snävt tänkt.
    Och nej, jag har aldrig lekt prinsessa som barn. Visserligen har jag vuxit upp men tre bröder, men inte hade det hindrat mig om jag velat. Lekte familj gjorde vi massor, kanske det var mina prinsesslekar?

  4. Pia skriver:

    Ingen prinsessa här heller, tyvärr 🙂 (enligt någon Husiskommentar under Legodebatten beror väl det för på lite östrogen eller nåt :D) Utklädning var pop, likaså lego, tågbana, kojor i skogen….När jag kom i skolåldern blev jag i något skede uppmärksam på att de andra flickorna inte gick i farkkuhalare och blåa tröjor…Men så har jag också avlat en Riktig Prinsessa, min minsting som är 4 år vägrar gå till dagis i byxor och klär gärna ut sig till prinsessa hela tiden. Och jag låter henne, tror inte hon tar skada av det. Precis som hon inte skulle ta skada av att leka med ninjago-legot hennes bror älskar heller 🙂

    • sonja skriver:

      Klart hon inte tar skada. Jag älskar också vackra kläder på mina barn och är glad över att nu äntligen få fläta hår och köpa klänningar. Allt är okej så länge man ger valmöjligheter och beundrar dem för det de är inte för det de bär.

      Mera kojbygge i skogen till barnen hipp hurra!

  5. Ansku skriver:

    Ingen 80-talist-prinsessa här heller. Det blev faktiskt tal om just dethär på din systerdotters prinsesskalas förra veckan, och inga 30+ åriga ex-prinsessor fanns där heller. Kommer inte heller ihåg att nån av mina kompisar i lekis/lägsta skolklasserna skulle ha varit prinsessig, det var nog collegebyxor som gällde även för flickorna då.
    Min yngsta syster som är född i slutet på 80-talet hade en prinsess-period kommer jag ihåg, hon ville alltid gå i kjolar och så hade hon ”en riktig prinsessklänning”.
    Tror nog som någon här tidigare också att det att det nu finns så många små prinsessor också beror på att det finns så mycket prinsess-stuff. För si sådär 30 år sen (huu vad jag låter gammal!) fanns det ju inte så mycket, om man inte hade en sykunnig mamma förstås… När vi hade maskerad i lekis (med din lillasyster), så kommer jag ihåg att jag var utklädd till clown.

    Nya Lego friends tycker jag är bra, roligt med lite flicklego också. För hellre ser jag att vår prinsessa leker med lego än med bratz (må så vara att lego-figurerna kanske kunde se lite normalare ut, men tycker ändå lego är en så himla bra uppfinning att jag definitivt tycker att det var på sin tid att flickorna fick lite ”egna” legon)

    • sonja skriver:

      Exakt, lego är bra. Jag blir galen på t.ex Barbiedockan som inte ens kan stå själv, hon har så pyttesmå fötter och är för vinglig och smal.

  6. Linda / Snigeln skriver:

    Inga prinsesslekar här heller. Jag var ensambarn, och det fanns inte just några lekkamrater i byn heller, så jag läste jättemycket, och red på min ponny och träna lydnad med vår hund. Minns inte att jag skulle ha lekt roll-lekar så hemskt mycket faktiskt. Jo, lite med My Little Pony -hepporna, dem byggde jag stall åt och så, men inte annars…

  7. Anna Li skriver:

    Prinsessa? Nä, däremot har jag lekt häxa – i en fantasivärld som var snarlik Harry Potters 🙂

  8. Jessica skriver:

    Jag drömde nog om att vara prinsessa, men det närmaste jag kom var väl att ta en av mina finaste kjolar, en vit spetsblus och spetsknästrumpor. Stod sedan framför spegeln och dansade. Det fanns inte all den utstyrsel som det finns idag. När det var vinter och stora snöhögar minns jag att vi lekte prinsessor som bodde i slott och vi byggde slottkojor i högarna och vi hade en massa olika rum. Det var roligt!

    Alla var flickor har i något skede haft prinsesstadium. Den yngsta på 4 år har det just nu. Det skall vara kjol eller klänning alla dagar. Helst skulle hon gå till dagis med Snövit eller Askungen klänningen men jag har sagt nej. De får stanna hemma. Och hon har själv också insett att det skulle vara svårt att få någon av dem inklämda i overallen eller tänk om hon skulle klotta ner dem med mat i misstag.

    • sonja skriver:

      Får se om vi snart är där också, med tyllkjolar och tiaror?

      Men vad spännande, du är ju bloggens första prinsessa!

      • Jessica skriver:

        Fniss! Ska ännu tillägga att jag har en kusin som är nästan jämngammal och vi lekte mycket tillsammans som barn. Det var egentligen hon som gjorde att jag halkade in på prinsessbanan.
        Jag lekte inte prinsessa hela tiden. Hade tex massvis med legon. Och när vi blev lite äldre lekte vi rymdlekar.

  9. Jannika skriver:

    Ingen prinsessa här heller, jag var en riktig pojkflicka som inte bar kjol förrän i vuxen ålder. Men som 6-7-åring hade jag en barbieperiod och klädde av och på klänningar till lust och leda. Jag minns fortfarande hur härligt det var, och klänningarna var så vackra!

  10. SivÖ skriver:

    Jag klädde nog ut mig i mammas avlagda kjolar och klänningar, men lekte mer popstjärna än prinsessa (inspirerad av Abba, tror jag). Däremot ritade jag bara prinsessor och skönhetsdrottningar en period, då jag var 6-7. Men mest lekte vi utomhus, där fungerade det inte så bra med kjolar och högklackat…
    Jag undrar om man inte kan skylla en del av prinsesslekandet på Disney? Lilla sjöjungfrun kom 1989, och det var också ungefär den tiden som det började vara vanligt med biprodukter till alla filmer (Batman från 1989 brukar räknas som den första riktiga blockbustern med en massa extra försäljning via McDonalds och sånt. Förutom Star Wars då, men det är väl en helt egen värld.).
    Disneys tidigare filmer under 70- och 80-talet var fria från prinsessor, men i och med Ariels entré så kunde de börja sälja prinsessgrejor. Och sen fortsatte det med Skönheten och odjuret, Aladdin, och sen plockade de upp de gamla prinsessorna också.

  11. Född 1983.
    Jag försökte dansa balett när jag gick på 1:an. Jag hade först en tutu av vanligt bomullstyg med en bild av Mimmi Pigg, men jag skämdes lite och ville väldigt gärna ha en rosa med tyll. En sån fick jag. Och sen slutade jag dansa balett efter en handfull gånger :/ Sen kunde jag lätt byta kläder 3 gånger per dag under en period före lågstadiet/i början av lågstadiet. Jag tyckte om att klä upp mig och använda mina favoritkläder. Jag hade många barbien och många my little ponys. Vanliga lego lekte jag och min syster hur mycket som helst med när vi var små!

    Men jag minns inte att jag skulle ha avgudat prinsessor eller drömde mig bort till slott, men jag tyckte om att göra mig fin. Jag drömde om att hitta en häst i skogen och leva som Ronja Rövardotter.

    Tänk att jag blev feminist i alla fall… 😉

  12. Nog var jag prinsessa ibland. Och pojke, och konstnär och troll och häxa, vartefter man behövde. Men oftast var jag Emil. Eller Indian.

  13. linnjung.com skriver:

    Jag var aldrig prinsessa. Däremot lekte vi ganska mycket Miss Finland och det är väl ganska samma sak, haha.

    Herregud, lekte vi faktiskt miss Finland? Så uridiotisk lek. Skrattar ihjäl mig här. Minns att jag hade en halsduk diagonalt över magen. Men annars lekte vi skola tills vi stupade. Skola, skola, skola. Jag var lärare, Lotta elev.

    • Sonja skriver:

      Ja skola lekte vi också, samma öde som din lillasyster hade även jag, även jag lillasyster till en ett år äldre syster. Komiskt nog är det både Lotta och jag som blir lärare!

  14. Lotta skriver:

    född -79 och jag var nog mycket prinsessflicketypen. Älskade spets, stora kjolar, rosa etc. Älskade att klä ut mig (inte bara prinsess…)
    Men jag har också lekt massor med grannpojken, i kojor, skattjakt etc. Senare lekte jag jättemycket ”jobb” dvs, lekte att jag var ”bibbatant” eller i en butik eller lärare.
    Sen som tonåring öppnade jag ögonen för jämställdhet, feminism etc, som ännu är väldigt viktigt för mig, så även om jag var en riktig prinsessflicka, har det inte påverkat mig så att jag skulle ha fortsatt att leva i denna ”sagovärld”. Vågar påstå att jag är MER politiskt intresserad och feminist än många av mina tjejkompisar som inte var prinsessaktiga som små. Vad lär man sig av detta? -ingenting säkert ;)… Eller kanske det att all det andra (hur dina föräldrar är, hur din omgivning är) spelar en betydligt större roll än om du har en prinsessperiod. Tex hade vi mycket politiska och samhälleliga diskussioner etc i mitt barndomshem, så DET har säkert påverkat mig mer än det att jag periodvis klädde ut mig till prinsessa.

    • Sonja skriver:

      Jag tror att du har rätt, det är många komponeter sim spelar in. Det som är lite skrämmande i dagens värld att det är rätt enkelspårigt, du är antingen superhjälte i grön kostym med muskler eller en prinsessa i tusen lager tyll och opraktiskt lång fåll.

  15. Hanna skriver:

    Nix, det fanns nog inga prinsessor i Västanfjärd. Jag minns inte att jag nånsin skulle ha brytt mig om vad jag hade för kläder innan jag var 10 kanske, så det var mest mjukisdräkter eller 70-tals arvegods från mina äldre kusiner. Vi lekte Fem (jag skulle vara George, förstås) och förritidsflickor och internat. När jag var ensam lekte jag med batterier och korkar till brustablettsrör. Jajamän.
    Men rosa har jag nog ännu också svårt för.

    • Sonja skriver:

      Jag minns inte heller att den rosa färgen ens fanns då vi växte upp. Ååh fem, älskade bokserien, men jag var faktiskt Anne!

  16. Kajsa skriver:

    Det fanns ju inte tiaror eller h&m-tofflor i guldsatin i min barndom, men jag älskade att leka med dockor och Barbie. Våra dockor hetter Silvia och Victoria. Barbina gifte sig och gick på bal i stora klänningar. Och hemlekar har jag alltid tyckt om. Gillar fortfarande inredning, men vill helst se det som något annat än en banal tjejig sysselsättning. Tror faktiskt jag skulle ha tyckt jätte mycket om de nya legona. Trots att jag idag ur mitt vuxenperspektiv suckar över Bratz&co, mest pga av det konforma utseendet (stort huvud+smal midja). Men ninjago-legona tycker jag faktiskt är hemska, de har förvridna, onda ansikten och ”taistelu” (som pojkarna talar om redan på dagis) är deras främsta uppgift. Har inte sett de nya legona live. Går de alls att bygga med? Det har ju redan tidigare funnits urtrista ”flicklegon”, som inte gick att bygga med, så det är ju inte något nytt i så fall. Går de att kombinera med andra legon tycker jag det är okej. Alla legon hamnar i samma låda hos oss.

    • Sonja skriver:

      Men det låter ju urknäppt att det inte går att bygga med lego för flickor, det är sjukt! Då är detta koncept mycket bättre, strunt i färgen bara utgångsläge skulle vara samma.

      • Hanna skriver:

        Min bror lekte med lego – det roliga för honom var själva byggandet. Jag och min syster lekte också med lego, men vi lekte helst familj med legogubbarna. Det fanns några legoperuker av plast som man kunde sätta på gubbarna så de blev flickor eller pojkar. Det gjorde familjeleken extra rolig.

        Ifall legotillverkarna har märkt olika tendenser bland flickor och pojkar – att pojkarna tenderar att tycka om själva byggandet och flickorna tenderar att leka familj med legofigurerna, kanske detta är orsaken till att flicklegon inte går att bygga med??

        Hur som helst borde man ju få ha ett val – en del flickor tycker säkert om att bygga även om jag inte gjorde det!

  17. matilda skriver:

    jag har vuxit upp med 2 bröder och 2 grannpojkar. mina treitopp minnen från barndomen är: grannpojken och jag lekte tillsammans på en bergknalle, han med bikermicedocka och jag med barbie. han sa ”jag drar ut i KRIG!” och jag sa ”bra, då har jag maten klar när du kommer hem” minne nr 2: jag tog på mig min finaste klänning som var rosa och hade 2 lager med kjol, det övre lagret var kortade och den var det finaste jag visste. sen hade vi klättra högt i träd tävling och jag vann. minne 3: första discot i ettan jag var 7 år och skulle ta på mig det finaste jag hade. (den rosa klänningen var för liten) så det fick bli rutig kortärmad skjorta och hängselbyxor.

  18. S skriver:

    Lekte mest med min äldre bror när jag var liten. De dockor jag fick klippte jag håret av och misshandlade 🙂 Tyckte mer om att hitta på egna lekar med t.ex. olika djur, saker från naturen och leksakshästar. Att vara prinsessa eller liknande har jag aldrig kunnat identifiera mig med. Är född på 90-talet.

  19. Charlotte skriver:

    Jag leker fortfarande prinsessa så ofta jag kommer åt.

    Men jag har också tränat allsköns kampsporter och är skitsnabb på att springa i högklackat.

  20. Jenny skriver:

    Jag var som situationsdiktare prinsessa när jag hann för alla andra roller som måste testas. Indian, Ronja och häxa var populärare. Men med prinsessfas det i mångt och mycket handlar om att någon har myntat begreppet och sen blir man observant på den och märker inte andra faser som samma barn går igenom. Man ser det man väntar sig att se, helt enkelt.

  21. Peppe skriver:

    Det där var smart: man noterar det man förväntar sig att notera.

  22. Linda skriver:

    Tidigt 80-tal här. Jag lekte mycket med pojkar som barn, men nångång i lekskolan kom jag in i värsta prinsessfasen och skulle bara ha ljusrött, spets och volanger. Jag t.o.m. ritade prinsesskronor på seriefigurer medan jag läste! Då har mina föräldrar aldrig tvingat eller uppmuntrat varken mig eller min syster till att se söta ut eller hålla på med tjejsysslor, utan främst öppnat dörrar för olika områden som vi visat intresse för (konst, astronomi, kampsporter…). Vi gick mycket i kusinernas avlagda kläder (både flickornas och pojkarnas) och lekte friskt över könsgränserna utan att fundera desto mer på det. Personligen tror jag att barn är smartare och mycket mer kreativa än vad föräldrar och marknadsförare ger dem credit för. Även om legoförpackningen ser ut på ett visst sätt, behöver det ju inte betyda att barnen leker enligt anvisningarna. Fast man gillar att pynta sig behöver det inte betyda att man är mindre kompetent på att t.ex. klättra i träd. Jag kommer bra ihåg hur jag som 6-7 åring åkte med min kusins skateboard i en ljusröd volangklänning, föll och rispade hål på klänningen. Den lappades (med en stor ljusröd lapp) som vilket annat klädesplagg som helst och ingen sade till mig att jag borde ha suttit och tittat på i min fina klänning medan andra åkte. Idag klär jag mig fortfarande gärna traditionellt kvinnligt (högklackat, klänning…) men har klarat mig ganska bra i en mansdominerad bransch. Så tror inte att det ena behöver utesluta det andra. För att summera denna svamlande kommentar, tycker jag att barn gärna får leka prinsessor men att vi som vuxna borde uttöka spelrummet för vad en prinsessa är och kan göra.

    • Sonja skriver:

      Det där är en solskenshistoria och just så där vill ja ha det. Jag älskar också klänningar och vackra saker och klär gärna barnen fint. Men både på mig och på barnen ska det samtidigt vara praktiska kläder, det ska gå att sitta på golv och klättra i träd om andan faller på. Med en för snäv jeanskjol kommer du inte upp på höga stenen även om du fysiskt hade chansen, det får mitt hjärta att gråta.

  23. smulan skriver:

    Född -88, var utklädd till prinsessa på några födelsedagskalas för att alla andra var det. Men en gång klädde jag ut mig till spöke så helt mainstream var jag inte 😉
    Jag hängde mest med min lillebror och vi lekte bara skola, butik och orientering och sånt.

  24. Mio skriver:

    Nä, inte prinsessa men nog miss Finland, men sen var jag nog också Tarzan med (Observera att det inte var Jane, kom liksom inte på att identifiera mig med rätt kön där) Cowboys var också aktuellt.

  25. Soffi skriver:

    Jag minns at tjag som femaring hade kalas och ville absolut vara klädd som prinsessa. När vi hade rollspel skulle jag vara prinsessan och ingen annan. Tror att vi ända till slut alla var prinsessor vilket var väldigt roligt.

    En prinsessfas i sig kan jag ända inte minnas. Men nog var det vanligt att pa sommaren vara iklädd klänning. Det var skönt och bekvämt. Idag är alla sa himla medvetna om att INTE klä sina barn ”flickigt” att jag tror det kan sla bakut. Vet inte. Jag minns visserligen att vara klänningar inte alltid var ljusröda med en massa fluff. De var av alla sorter, medan det idag är jättesvart att hitta sadana klänningar (förutom Marimekko, men det är dyrt).

    Mest lekte vi nog ända polis och tjuv 🙂

    • Sonja skriver:

      Det är som jag tidigare skrivit inte fel på klänning och kjol så länge du kan leka precis som du vill och vad du vill i den. Måste du akta klänningens tyg eller är kjolen för snäv så hindrar det ju dig, det är grymt tycker jag. Jag tycker om att klä barnen i fina kläder och söta klänningar är underbara att nu få klä Saga i. Men framförallt ska de alltid vara praktiska, precis som mina egna, som lärare sitter jag ibland på golvet t.ex då vill jag inte ha en snäv, kort kjol, men en härlig klänning med vidd i fållen går bra…

      Polis och tjuv, burk och tio pinnar på ett bräde… Det var tider det!

  26. Lina skriver:

    Jag har aldrig varit i nån prinsessfas och aldrig lekt med dockor. Har istället byggt kojor, lekt fantasilekar, skrivit ”böcker” osv.

  27. Oca skriver:

    Född 1986 och minns inte att jag skulle ha haft någon direkt ”prinsessfas”. Klädde nog ut mej till prinssessa – men klädde mej till bl.a. sjörövare, lejon och indian också. Lekte med dockor och byggde kojor, det ena utesluter ju inte det andra. Sambon var däremot alltid prinsessa när han lekte riddarlekar med sin äldre bror…

  28. Stina skriver:

    Vi kollade inte på Disney hemma och jag hade inte heller någon prinsessperiod. Vet inte om det kan ha ett samband?

  29. Ika skriver:

    Jag hade ingen våldsam prinsessfas som barn. minns att jag suktade efter rosa My little pny-dressar i Elloskatalogen, men pratade helt klart för helt och hållet döva föräldraöron. Minns också att jag någon gång ritade prinsessor där i 6-7-årsåldern, men mycket oftare hästar… och så klädde jag ut mig till prinsessa på en maskerad i tvåan – helt och hållet mitt initiativ.
    Jag uppmuntrades aldrig till att vara prinsessa av mina föräldrar och hade liksom inte så mycket förebilder i den vägen att hämta i omgivningen. Hade ett litet intresse som snabbt dog bort i brist på näring, plus att det fanns andra intressen som tog över. Lekte med både dockor och mekano som liten, och i skolåldern fastnade jag förvisso för Barbie och My Little Pony – men minns aldrig att de skulle ha fått vara kungligheter.
    (Som vuxen tycker jag gräsligt illa om rosa och skulle ta det som en förolämpning om någon kallade mig för prinsessa – i mina öron skulle det låta lite nedsättande.)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *