Nu lämnar jag Vasa för denna gång och kan därmed konstatera att jag klarat av hälften av biämnespraktiken. Kan inte förstå att vi är i mitten av mars redan. Har tänkt lite på den här praktiken jag får(!) göra. Alla borde ha en period i livet då de får visa sitt arbete för en publik på fem människor. Fem människor som tittar bara på dig. Som lägger märke till ditt röstläge, din ergonomiska ställning och förstås ditt genomförande av själva arbetet.
När allt kommer omkring är jag ganska lyckligt lottad över att få allt detta. Även om jag suras lite över att vara borta från de mina.
På Efö fanns för övrigt ingen hårtork som kunde göra mitt hår rakt. Hjälp, vad händer om pannluddet blir en enda lock? Jag oroade mig i timmar över detta (nånäää).
Det gick såhär:
Pust.