Spinner lite vidare på det här med könsfrågan så här på kvällskvisten. Jag har funderat en del på det här med ”hen”. Känner mig inte bekväm att byta ut han och hon i skolan eller här hemma. Men det som jag tycker låter bra är om Gud kunde var ”hen”.
Välkommen till Sagolandet
Det var en gång en flicka som bodde i Vilda Västerskogen i Sibbo. Där träffade hon en drömprins. De byggde bo och fick snart tre små barn.
Sonja, heter jag. Jag är dotter, lillasyster, storasyster, fru och mamma. Drivor med snö, gräs under bara fötter, välskrivna böcker och klirrande stickor gör mig glad. Jag skrattar mycket och älskar att prata med goda vänner. Jag har det bästa av yrken, lärare.
Jag är mycket nöjd och väldigt lycklig.
Bilden som finns högst uppe är tagen av naturfotografen Henrik Lund.
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Anna om Dagens saga
- Jessica om Vykortet från Wembury
- sonja om Bada badkar
- Konrad om Bada badkar
- sonja om Vykortet från Wembury
Länklista
- Alfamamman
- Amanda – nästan för lycklig
- Camillas karameller
- Carolines bakelse
- Christa
- Ebba von Sydow
- Hanna at Home
- Hannas hörna
- Henriks foton
- Housewife
- I väntan på julen
- In my head
- Johannas bod
- Kalastajan vaimo
- Looking for Sara
- Malenami- guldkanter i vardagen
- Malin och Freja
- Malins gula apelsin
- Mama´s got the magic
- Me, myselfies and I
- Medelmåttan Malin
- Melli- Älvan i trollandet
- Micaela i Nickby
- Mickos tankar
- MjukLAndningar
- Peppe – Livet & Helsingfors
- Pia på kontoret
- Snigeln Harald
- The Freelancer's Fashionblog
Arkiv
Meta
Håller med dig att det käns obekvämt med ”hen”.
Tycker alltid att det låter som om någon talar om en höna ; ))
(Ordet ”höna” igen associerar jag till en flamsig,fnittrig kvinna eller sen den stackars ”panelhönan” som inte blev uppbjuden på dansen.)
Tänkte först som du att Gud kunde vara ”hen”, men när jag ser mina tankar nedskrivna så vill jag nog inte att Gud är en höna heller ; ))
Haha, det hade jag inte ens tänkt på.
Du har så rätt om ”hen”. Ett mera konstgjort uttryck finns inte. Senast jag kollade finns det ju faktiskt en orsak till han och hon. Och det har inget att göra med jämlikhet. Jämlikhet är helt andra saker.
Inom olika ideologier har det gjorts försök att ”slopa könet”. Mao är väl en av de mest kända. Alla blev kamrater och använde folketsuniform. Boken om Mao kan varmt rekomenderas.
Det funkar ju i finskan, med ”hän”, men det är inte sådärbara som man ändrar språket, det är känsligt.
Jag vill inte byta ut han och hon men kompletterar gärna med hen, speciellt i skriven text. Tycket det känns bekvämare än att skriva om ”personen”, ”han/hon” eller vad det nu blir då man ska skriva om någon man inte känner till könet på.
Du har rätt, blir så irriterad ibland då jag skriver man och framför allt i feministiska texter; ”då man som kvinna bla bla bla…” där skulle det sitta med ett hen faktiskt.
Jag är litet tudelad när det gäller hen. Utan att gå in på något annat, så inser jag smidigheten av hen jmf. med han/hon i skriven text, men det sitter inte naturligt (ännu). När det gäller jämlikhet och sånt, så känns det ju litet konstigt, för inte är väl finskan är mer jämlik, fastän den har en könsneutralt pronomen?
Det är så sant det, helt intressant ändå att fundera på tycker jag .
En fråga som jag satt och funderade på. Hur böjer man ”hen”?
han/hans
hon/hennes
hen/hens???? Låter lite vrickat i mina öron.
Tja, bra fråga. Men kan man tänka sig att det är jämförbart med ordet man alltså inte man som i mannen. Typ om jag skrivit så här i stället: men alltså kan hen tänka sig att det är jämförbart med…
Det är ju också lite av en björntjänst till dom som du lär (hemma eller i skolan) ifall hen inte tar vind senare.
Har samma grej som Camilla – att kall folk höna visar inte höjd respekt för dem…
Ja vi får se vart det bär hän, eller borde man säga hen?