När jag var liten var jag torparflickan Kulla-Gulla (ingen prinsessan nej). Kanske var jag faktiskt Kulla-Gulla i mitt tidigare liv för då jag vandrar på Fölisön bland torpen vaknar Kulla-Gulla känslorna till liv.
Idag styrde vi stegen just dit ut, Camilla, barnen och så jag, Kulla-Gulla då.
Förutom vackra torp såg vi svanarna komma flygande från söder och landa i den lilla pölen under bron. Där fanns ett ställe utan is.
Och titta! Livet har återvänt! Igen, vem skulle ha trott det?
ojoj vad din blogg ger sentimentala barndomsminnen (oftast via böckerna du nämner). Kulla-Gulla, fanns det månne nån bättre att identifiera sig med 🙂
ha ett skönt veckoslut i solen (om den nu fortsätter skina).
Anna
Kulla-Gulla var bäst.
Du skriver så fina kommentarer jag blir glad.
Ja härliga Kulla-Gulla. Mina sparade veckopengar for till hela bokserien. Tycker om dem fortfarande i min lilla bokhylla.
Vad skön dag ni haft!
Det var en fin sak att spara till. En skatt.