Mina små älsklingar

Det här inlägget är tillägnat mina små älsklingar. Alltså mina pelargonplantor, Mårbackapelargonerna. Ha! Erkänn ni trodde jag skulle skriva om mina barn!

Idag då Sagasus tog sin lilla tupplur gick jag lös på pelargonerna. De fyller snart tre år och är min stora stolthet. Jag är inte bra på blommor. Har tre orkidéer och så de här. De här vårdar jag ömt och pysslar om som vore de mina barn (nå inte nu riktigt).

De har fått övervintra vid söderfönstret och fått vatten nu och då. De har klarat sig bra och jag tycker alltid det är lika svårt att beskära dem. Gör jag rätt eller kommer jag ta kål på hela härligheten? Nå gjort är gjort och sticklingarna har fått vitamin och modersplantan får väl ta sig bäst den vill.

Före:

Efter:

Vitamin:

”Mamma, var är alla våra dricksglas”?

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

10 svar på Mina små älsklingar

  1. Camilla skriver:

    Vår pelargon har också överlevt (jag har aldrigt haft en pelargon förr)!
    Har inte haft en aning om hur man skall sköta den annat än ge vatten åt den då och då….Men nu har den små söta blomknoppar ; ))

    • sonja skriver:

      Om du vill ta sticklingar så ta snabbt för den borde inte hinna få blommor innan man beskär den. Hopi hopi.

      H. Pelargontanten.

  2. Mikaela skriver:

    Jag beundrar alla med gröna fingrar. Jag har tagit livet av så gott som alla grönväxter. Noa planterade några grapefrön när Ian föddes och jag gör mitt ALLT för att hålla dem vid liv. De är så viktiga för honom…

  3. Jessica skriver:

    Jag trodde att du skulle skriva om dina barn.

    Jag är urusel på att sköta blommor. Tar livet av allt. Glömmer att vattna. Buketter fungerar bra för mej för de blommorna vissnar av sej själv och jag behöver inte känna mej dålig.

    • sonja skriver:

      Jes, lyckades lura en. Förlåt.

      Kolla mitt svar till Mikaela. Pelargoner är ordet.

      • Tina skriver:

        Jessica – undrar om det finns lättsköttare blomma än våreld. Den växer som ogräs. Jag fick en gång en liten planta (av Sonja förresten) och nuförtiden har jag flera krukor av dem. Jag vattnar dem sällan. Kan glömma dem i veckor. Ibland ser de nästan heldöda ut. De blommar med jämna mellanrum ändå.
        Garderobsblomma (eller zamiakalla) är också urenkel. Men det är en grönväxt. Trivs t.o.m. i helskugga och behöver inte många gånger vatten i året. Dessa passar mig.

  4. Mikaela skriver:

    Och ja, jag erkänner, trodde du skulle skriva om dina barn :).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *