Livets ansikte

Det finns alltid två sidor på allting. Det gäller att välja vilken sida man vill se, vad man vill lyfta fram. Det här är min sista vecka i biämnespraktiken och jag blickar tillbaka till vad jag lärt mig. I sak inte så mycket om jag ska vara ärlig. Att hålla några lektioner per vecka är ingen konst då jag vanligtvis har över tjugo. Men igen har jag fått möta nya människor och fått erfara något nytt till livet.

Att vara borta från familjen är på inget sätt jättekul, men också det har sina sidor. Jag och Basse delar på allt där hemma. Vi sköter barnen tillsammans, läser olika godnattsagor för olika barn, då den ena dammsuger torkar den andra damm, den ena planerar inköpslistan den andra handlar och så vidare. Att vara tvungen att sköta allt själv är inget man vill och önskar, men då man gör det och lyckas så vet man att man kan. Den vetskapen är bra att ha och lyfter upp och stärker. Dessutom uppskattar man den andra då den väl är hemma. Att Basse nu får vara den främsta, den barnen söker tröst hos och den första de berättar om skoldagen för är något jag så gärna unnar honom. Förstås kommer alla tråkigare saker på köpet, men så är det ju, livet.

Själv har jag fått egen tid. Tid för mig själv, tid att andas och tänka. Det som är så unikt då man är mitt i livet med tre små. Att bara få komma till lägenheten, lägga sig på sängen med en bok och förvalta över tiden som känns oändlig.

20120328-114137.jpg

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *