Det är skillnad på kläder och kläder. Butiker gör skillnad på flick- och pojkkläder det vet vi ju. Det är inte det jag vill gå in på den här gången.
Igår då jag städade undan kläder som Saga vuxit ur blev jag påmind om klädkedjor inte bara gör kläder för flickor och pojkar utan också skiljer på smala och inte så smala barn. Jag hittade en blus som är jättenätt. Saga har fått den av sina äldre kusiner och den har sett härlig ut på dem. Jag läser på lappen att den borde passa ett barn som är 100 cm lång och ca 3 år, Saga är 92 cm och två år. Skjortan satt som ett korvskinn, den gick inte nedanför magen och vid varje knapphål fanns ett ovalt hål. Jag vet ju att det är fel på kläderna och inte på min lilla flicka, ändå kan jag bli lite ledsen på att man gör kläder som verkligen inte passar. Okej, det finns ju massvis med kläder som passar också och har du ett riktigt smalt barn sitter den här skjortan som ett smäck.
Saga är ett, i min ögon, normalt barn. Hon äter massor, sover och växer som hon ska. Rådgivningstanten sa visserligen ”ni behöver ju inte truga mat åt henne i alla fall”, men det valde jag att strunta i, alltså valde att inte haka upp mig på. Jag vet ju inte säkert om hon med det menade att hon är aningen tjock? Och menade hon det så struntar jag i det. Saga är kanske lite större än medeltalet, men hon är ju så nöjd och glad och fasligt söt. Framför allt är hon ju frisk!
Bland annat Villervalla, Beibamboo, Marimekko och Polarn och Pyret gör kläder som passar Saga, det är jag glad över.
Det är väl bra att de skiljer på smala och inte så smala barn? För det är ju så barn är. Min Emil har alltid varit smal som en pinne och rätt lång, och det är väldigt tråkigt med byxor som inte hålls uppe på honom bara för att man måste ha längden. Som tur är så finns barnen i alla modeller, och som du säger så är det ju huvudsaken de är friska!
Jo men också där finns det ju andra metoder som gummiband som går att lösa och spänna. Våra pojkar har ganska olika kroppsbyggnad och då har sådana byxor löst problemet. Artur fick just Haralds gamla festbyxor, super då det bara var att spänna gummibandet.
Jo precis. Men om det inte är ett gummiband runt hela midjan, utan istället sådana gummiband på sidan som man ska spänna så räcker inte alltid de. Tycker som du att barn ska ha lösa och mjuka kläder, men tycker inte det är fel att ha lite olika modeller.
Me and I har ju t.ex. toppen byxor. Några ”slim” och så andra modeller också. PoP gillar jag också. Lingon och blåbär har jag inte erfarenhet av.
Ska bara tillägga att vi alltså haft problem med att få Emil att äta. Så det är verkligen inget vi strävat efter, att ha honom smal alltså. Tycker dessutom små barn ska ha hull.
Jag har märkt helt samma sak med vissa kläder.
Nicholas är också rund o go och vissa av de kläder som jag sparat av W o O sitter som korvskinn på honom (H&M, Kappahl….).
Tacka vet jag kläder som inte spänner någonstans och som är färgglada.
Vi fick också höra på rådgivningen att N viktmässigt går på en högre kurva än längdtillväxten…Hmmm Det var ett fint sätt att säga att han är litet rund ; ))
För William har vi svårt att hitta byxor som hålls uppe (har sytt spännband i otaliga jeans), då han är smal som en sticka.
Jag tycker mig se lite samma trend här, att kläder vi köpte då tenderar att oftare inte passa. Den här blusen var ca 10 år gammal. Carina som haft den till sin betydligt smalare dotter sa att den var spänd på henne, så kanske den helt enkelt bara var extremt opraktisk?
Barn är så himla olika! Och jag har lärt mig att titta på barnkläders storlekar mer med ögonmått än på den faktiska storleken på lappen. Lykke är av den spinkiga, lilla sorten (och det är också okej!), och en av hennes favorittunikor från Name It är av storlek 74 – dvs är meningen för ett barn mellan 9 och 12 månader, och hon fyller alltså snart två. Sen köpte jag en ny t-tröja åt henne häromdagen, från DPAM, och den var i storlek 3-åringar! Så strunta ni i storlekarna bara och fortsätt bara vara glad att Saga växer fint och är frisk.
Du har helt rätt att man inte ska se sig blind på lappen. Men låt säga att det är en gåva från farfars moster som inte träffar Saga så ofta, då kanske man tänker att man tar en blus för en tre-åring trots att hon är två, det borde väl gå? Men nej, inte i det här fallet i alla fall. Den är från Zara, kanske de har små storlekar?
Ja, Zara har små storlekar. Spanjorerna är visst litet mindre än vi nordbor.
Håller med ovannämnda skribenter! Vi kör med storlekar alltfrån 86cm-104cm och Saga är snart 2 år, och runt 90 cm skulle jag gissa. Huvudsaken är att kläderna är bekväma att springa och härja i! Vi hade också ett par jeans som hon hade fått ärva av en kusin som bor utomlands, men de jeansen gick inte ens upp över magen på henne fast de enligt märkningen var ”rätt storlek”. Men som du sa, det är inte barnet det är fel på utan tillverkaren 🙂
Så sant, jeans har jag också svårt med. Jag kan inte tänka mig att klämma in Saga i ett par. Men det är klart, det kan vara det mest praktiska plagget för någon annan.
För mig är mjukt, skönt och löst det enda som räknas.
Ja visst är det ju på sätt och vis bra att det också finns olika storlekar på kläderna, fast då sku de ju kunna skriva in nåt litet (tydbart) märke för vilken form de är menade. Det är ju jättesynd om någon tex. köper nåt fint som present som sedan aldrig kommer i användning då plagget är av fel modell. Vi har haft samma problem som Lina, det har varit väldigt svårt att hitta byxor som passar till de äldre pojkarna då de är så smala, fast nu har det som tur kommit en hel del olika märken som har ställbart gummiband vid midjan. Det var inte så roligt att måsta sy in en massa byxor innan de kunde användas. :/ Men blusar. De sku väl endå kunna ha EN storlek, flickor som pojkar, smala som lite rundare. De trillar ju endå inte av sådär som byxor.
Men ja, jag tror nog hon är riktigt perfekt er Saga!! O på bilden har hon ju nåt underbart på sig! Älskar hennes regnbågskläder!
Precis, det där gummibandet med knappar löser alla problem tycker jag. Och just det, så spänd skjorta behöver det väl inte vara? Inte ens för ett smalt barn, tror det skulle vara obekvämt i alla fall. Klänningen ovan är just en Villervalla, de ser nästan alla lika ut och det finns säkert blusar i samma mönster och färger. Oftast töjer Sagas kläder massor för att de är av trikå, även då undviker man ju det här problemet med att knappen strittar.
Jag blir också så arg på vissa kläder. Vår dotter är normalstor, men har en kulmage, och det är jättesvårt att hitta passliga byxor åt henne. Mellansonen igen är smal som en sticka och lång, så inga byxor vill hållas uppe på honom. Förstår inte se varför dom alltid ska göra flickkläderna så tighta och smala och pojkkläderna rejälare. Vi skulle behöva precis tvärtom. Men tycker att barn ska få vara precis som dom är då som är små. 🙂
Ja men det är ju så sjukt. Saga är rundast av mina barn och då är hon flicka! Vi köpte byxor på ”flickavdelningen” på Lindex då Artur var liten för han var så smal och de sålde jeans och andra byxor med smal midja, de hölls upp. Tittade igår på ett par som är beiga med rosa blommor i linningen, de ser fasligt smala ut men passade honom perfekt.
Känner igen mej i det du skriver. Vår minsting går också högt på sin egen kurva, eller hur de nu sade på rådgivningen. Helt vanliga KappAhl och Lindex byxor t.ex. måste hon ha en storlek större än vad hon har på andra kläder annars spänner de, men sedan kommer problemet med att de är för långa. Nästan inga byxor av dem som storasystrarna haft i samma ålder kan hon ha, de spänner. Det gör mej så ledsen. Lyckligtvis har t.ex. Lingon och Blåbär rejäla kläder som passar henne! PoP gillar vi också och de gör ju kläder för barn!
För en kort tid sedan exploderade jag då vi var i KappAhl och skulle köpa jeans till storasyster. De var alla smala eller ännu smalare. Hon fick inte upp dem över rumpan eller sedan fick hon inte in låren. Vi prövade en hel hög med jeans och blev riktigt svettiga och tålamodet höll på att ta slut eller man kan nog säga att det tog slut för mej. Sade högt, så en expedit hörde, utan att jag visste om det: ”Alla flickor är inte smala som pinnar. Kan de inte bara göra byxor för BARN. De kan hålla sina byxor”. Vi gick ännu över på pojksidan, enligt KappAhl pojksidan, och se där hittade vi genast ett par som satt perfekt! Expediten som hört mitt klagomål kom och frågade om hon kan hjälpa oss. Bad henne föra mina hälsningar högre upp. Lite svårt har storasyster att använda sina jeans för de är pojk säger hon. Jag sade att ingen ser om du köpt dina byxor från flick eller pojksidan. Ingen kommer och kollar på lappen i dina byxor vad där står. Nu minns jag inte vad byxorna heter men de har ett pojknamn.
Ånej, jag blir alldeles gråtfärdig! Sådär får det ju inte vara! Uuuu, vill inte leva i en sådan värld där byxorna ett barn ska kunna hoppa, springa klättra i inte går att få fast. Och då är ju flickan i fråga verkligen inte stor, fullkomligt normal! Sjukt.
Lingon och blåbär, Me and I och PoP och säkert några fler svenska märken gör rätt, kläder för barn, allt annat är oförsvarbart.
Samtidigt skönt och hemskt att höra om andra med samma problem.
Min flicka som nu är 15 manader, var otroligt liten vid födseln och passade som 3 manader gammal ännu i storlek 50! Nu har hon tagit igen och blivit vad för mig är ett typiskt finskt barn, livlig glad och rund med en stor kulmage.
Jag har märkt att modet för speciellt flickor har blivit allt mer lik det vuxna, spänt och spetsigt och framförallt skall man visa naken hy. Min dotter är nu kanske 76 cm, men har en hel del kläder som är väldigt mycket större, eftersom hennes rygg är sa lang. Jag köpte ett par t-skjortor at henne igar och för att de ska ga över magen pa henne fick jag ta storlek 92!
Idag var jag här pa H&M och insag att om jag vill hitta övredelar som ska passa maste jag ga till flickavdelningen eftersom babyavdelningen inte hade storlekar. Vet ni vilket utbud de har at barn i storleken 92-128? Det var bara hotpants och spända blusar. Inga normala kläder alls! Jag blev rasande och gick ut.
Till Zara behöver man alls inte ga. De gör verkligen pyttesma kläder, sa Sonja du behöver inte alls oroa dig. Ocksa vuxenkläderna pa Zara är minimala sa att man far ta en storlek större än man brukar.
Tyvärr har vi inte PoP här i Rostock, men jag brukar kolla in vad de har via nätet och da jag är pa besök fyller jag förradet med ett par brokiga skjortor och bekväma strumpor.
Nagot som jag ocksa börjat göra är att sy kläder själv. Visst blir det dyrt, men man kan välja precis själv hur plagget ska se ut
Funderade faktiskt nyligen på när jag egentligen ska ta mig tid kolla igenom alla byxmodeller – för nu då lilla treåringen (imorgon 🙂 plötsligt börjat äta massor o rör på sig så att musklerna växer så är det svårt att hitta byxor som är sköna men lite snyggare än bara mjukis. Strumpisar o kjol o villervalla på rea har klarat av lite finare besök hittills i vår, men nu borde jag alltså söka för en flicka med enormt långa ben, men med ordentliga lår o en söt flickhöft (jo redan kurvig 🙂 o ordentlig rumpa, men platt mage där muskelrutorna syns. Alla pojkbyxor ser helknäppa ut, för bylsiga, men flickbyxorna e för tajta runt höften…..Har nån tips om var hitta tex manchesterbyxor som är mjuka med gummiband både nere vid fötterna o i midjan? Låter ju som att jag vill köpa bebiskläder för min tre-åring, och ibland känns det ju så – varför ska det plötsligt bli så tajt o helt ny stil. Förresten, det värsta jag vet är märkeskläder för barn som ser ut som vuxenkläder. Hemskt!
Visst är det knäppt att ren småbarnskläder ska vara så figursydda…
Kommer ihåg när Wilma var liten, så hade hon en Benettons trikåskjorta från ”pojkavdelningen” i storlek 74 ännu när alla hennes andra skjortor från ”flicksidan” började vara storlek 90…
Och sen det att man använder tygblöjor gör inte valet av byxor enklare. Eller mjukisbyxor passar ju såklart, men om man vill vara lite festklädd. Vet inte hur många gånger vi fått be att prova byxor ren på en under 1-åring. I och för sig hade han faktiskt me&i hängselvelourbyxor på sitt eget 1-års kalas just för att det är så mycket skönare =)
Men lite glad blir jag av ditt inlägg ändå, för du skriver att Saga är 92cm lång. Arthur var 90,5cm på 2-års kollen för några veckor sen, och jag får jämt höra från alla håll hur stor han är, lite sådär med himlande ögon. Här tycks bara finnas små 2-åringar, så A verkar nästan som en jätte (fast sååå himla mycket över medelkurvan är han ju inte). Och visst, han är kraftigt byggd, men inte alls tjock på nåt sätt. Och det känns inte alltid så roligt. Fast det ju inte alls är menat så av den som sagt det.
Har stört mig på dethär med barnets storlek ända sen han föddes, för ren då fick man ju ofta kommentaren (inte helt obefogat) att ”Oj, vad stor han är”. Men det som stör är att den kommentaren ofta sades (och sägs fortfarande) med lite negativ ton, medan storasyster som alltid varit på mindre sidan, och som nyfödd var liten för att vara fullgången, alltid fått höra ”Oj, vad liten och söt hon är” och då med en kvittrande, lite beundrande, röst. Jag blir galen!
Saga är underbar! Perfekt i all sin glans. Och, som du själv säger, frisk. Vilket ju alltid är det viktigaste. Jag har länge tänkt att det ju på ett sätt är konstigt att alla barn som är cirka 104 centimeter långa antas ha ungefär samma mått också kring mage och ben. Det är ju så radikalt annorlunda än det är för oss vuxna. Och vad är den radikala skillnaden där, egentligen? Barn måste väl få se precis lika olika ut som vi vuxna. Och det måste väl vara minst lika okej.