Här om dagen vågade Saga inte leka i lekparken. ”Saga rädd” sa hon och såg mycket rädd ut. Varför är du rädd frågade jag. ”Pojken mörk” svarade den ljusa.
Fördomar finns tydligen inom människan då hon är liten och vår uppgift som föräldrar är att arbeta bort dem. Jag förstår att det som är annorlunda förstås kan vara skrämmande, blev ändå lite till mig. Jag förklarade kort att pojken är mörk för han klarar solen bättre än vi, han tycker om solen. Jättesvårt att veta vad man säger till en som bara är två. Vad skulle du ha svarat?
Det är ju säkert konstigt för ett ljust barn som varit omringad av ljusa människor att se en helt mörk människa. Jag tror det är helt sunt att reagera på att den människan ser annorlunda ut. Det är sen, som du sade, föräldrarnas ansvar att se till att barnet förstår att människan inuti är likadan fast hudfärgen är annan.
Jag skulle säkert ha sagt som du plus att jag skulle ha jämfört med hårfärg; vissa har brunt hår, andra blont. Men människor är vi alla för det! 🙂
Javisst alla är vi lika inuti. Och unika. Kram.
Då vår N var ca 2 år mötte vi en mörk kvinna på busshållplatsen, N tittade med stora ögon på henne, helt stilla, sa inte ett ord, bara tittade i säkert 5 min.
Kvinnan böjde sig ner till N, sa åt henne ”titta nu bara, för du kommer att träffa många som mig i ditt liv. Titta nu bara så du vänjer dig”.
Det tyckte jag var så otroligt fint av kvinnan.
Nämen jag fick ju nästan gåshud av hur fint gjort av henne det var Mia.
Här på vårt område (mycket stadens hyreshus) är det åtminstone positivt att de vänjer sig vid folk av alla de slag och färger redan från första början. Har mera funderat över att det i sonens svenskspråkiga skola inte finns en endaste en människa som är mörkhyad.
Jag tror ditt svar var riktigt ok för en liten två-åring. Frågar hon mer så får du väl förklara mer. Ni kan ju låna böcker med mörkare barn tex. om du vill att hon lite vänjer sig. Fast det inte kanske är riktigt samma sak.
Bra idé med böcker.
Mia: det var en klok kvinna.
Jag läste just att det gjorts en undersökning som visar att redan 6 månader gamla barn registrerar att folk är av olika ras. Länge har man ju trott att barn är ”färgblinda”, men så är det alltså inte. Viktigaste är att man talar om det, för om föräldrar försöker sopa hela ämnet under mattan så lär sig barnen att det är något som man inte ska tala om.
Jag tycker att din förklaring lät vettig och skulle säkert ha sagt något i samma stil 🙂
Intressant undersökningsresultat, stämmer säkert.
Här står mera om det:
http://www4.uwm.edu/letsci/africology/faculty/upload/children_colorblind.pdf
Om ni går dit flera gånger och pojken råkar vara där, så blir hon säkert van. Du minns väl vad Harald sade på bussen i Åbo?
Jag funderade på det där med bussen men minns inte riktigt. Kommer ihåg att han om en bild i en bok sa; det är pojken på bussen.
Ajo, det var åt det hållet jo. Men i alla fall då tyckte ni att han reagerade väldigt naturligt positivt. Och Saga tvärtom. Det var väl ändå också några år skillnad i ålder. Försök hitta den afrikanska versionen av Postman Pat så kanske hon blir mer van via film 🙂