Mamma, vi borde ha stigit av bussen….

I och med incidenten i lördags blev jag berövad på fler saker än de jag bar på mig. Tjuven tog min tilltro och tillit till okända människor. Varje människa jag möter på stan är en möjlig tjuv. Så vill jag verkligen inte leva och säkert går det om, men just nu känns det hemskt svårt att gå på stan. Tjuven tog min sinnesfrid. Likt en hök vakar jag över mina barn, vagnen låser jag, väskan och den tomma börsen håller jag i ett så stadigt grepp att knogarna vitnar. Jag är rädd. Hela tiden. Tjuven tog min fokus. Jag är disträ och har tusen fladdrande tankar som susar förbi. Jag minns inte vad och när. Jag är orolig.

För att råda bot på dessa alla rörde jag mig i stan ändå. Jag måste lita och måste våga igen. Dessutom skriver jag listor på allt. Det hjälper mig att fokusera och minnas.

Någon kan tycka att jag är överkänslig, men vi hade inbrott i mitt barndomshem då jag inte ens var tio. Att någon lämnat blodiga fingeravtryck och med kniv brutit upp flickebarnets vita, låsta skrivbord väcks till liv när sådant här händer.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

13 svar på Mamma, vi borde ha stigit av bussen….

  1. Soffi... skriver:

    Kram!

    Du gör helt rätt i att trotsa det skedda och ga pa stan ända. Det ärmodigt och starkt och jag tror att detär den rätta vägen. Det ska allt bli bra!

    Det är nog otroligt ända att du redan upplevt sa manga stölder. Maste tänka tillbaka till ErgoBabyn som ocksa i tiderna blev stulen. Ännu en stor kraftgivande kram!

  2. Mikaela skriver:

    Jag förstår dig Sonja. Jag var idag på stan o njöt mest. MEN jag kom hela tiden ihåg att någon tagit dina saker. Jag kände som du, alla var en potentiell tjuv. Men min känsla var ändå säkert bara en bråkdel av din. Jag tänkte just att den där tjuven tog inte bara dina saker utan han/hon gjorde också världen lite fulare. Stort buu för det.
    Om du i din barndom upplevt att någon brutit sig in hos er och stulit grejer, då förstår jag att de där känslorna kommer tillbaka. Jag gillar inte tanken att behöva vara orolig och rädd och misstänksam i mitt fina Finland.
    Men du är duktig som rör dig på stan. Det går säkert om. Oroskänslan minskar med tiden. Men det blir aldrig mer som förr…
    Kram!

  3. Camilla skriver:

    Kram vännen !
    Det är obehagligt när någon tar sig in på ens privata sfär….
    Hoppas du snart får tillbaka din tilltro till mäniskosläktet igen!

  4. Peppe skriver:

    visst är det hemskt att man blir så misstänksam efter en sån här incident. min kompis Hanna var med om samma sak förra helgen och vi pratade mycket om hur kränkt man känner sig. vad tänker tjuven på då den ser bilder på en barn på telefonen?

  5. Jessica skriver:

    Varje gång jag går i Helsingfors centrum är alla som kommer emot en eventuell tjuv för mej. Eller det gäller nog för köpcentrum också. Det har ännu inte hänt att någon rånat mej men jag är ändå på min vakt hela tiden. Jag har varit med om att någon i mitt sällskap blivit rånad, det har hänt utomlands. Då känns det ännu värre att i shock tillstånd förklara på ett främmande språk.
    Jag tror inte tjuven varit ett dugg intresserad av dina bilder i din telefon. De har nog nollat telefonen genast.

    En stor styrkekram till dej!

  6. Konrad skriver:

    Kanske inte helt vad du är ute efter, men det är sent och har druckit whiskey;
    Det är ju en perfekt möjlighet att utveckla en parallel personlighet (som sjukdom eller superhero). Du kunde heta Bad Sonja eller Red Sonja eller nåt.

    Börja smått för att få tillbaka säkerhetskänslan, ät godis i makuuni eller stjäl skolböcker av lågstadiebarn. Arbeta dig sakta uppåt tills du är den som alla är rädda för i ert kvarter. På ett par månader har du antagligen ett hundratal iphones och plånböcker gömda under sängen (eller någonsans B inte söker saker). Du kunde utveckla ett djupt bas-hånskratt och skriva ett rött S på offrets jacka. Muskelbil a’la green hornet är också coolt.

    Allternativt så går det nog över med tiden.

    Går och sova nu,
    Godnatt.

    • Sonja skriver:

      Haha, det här var dagens bästa. Skrattar ihjäl mig! Tänk om jag skulle smaka på whiskey (har aldrig smakat), man blir i alla fall rolig. Jag brukar faktiskt stjäla mina elevers matteböcker en gång per vecka, sen ritar jag ännu till i dem och är jag riktigt busig klistrar jag klistermärken i böckerna. Men säg inte till någon.

    • Tina skriver:

      😀

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *