Ett sjätte sinne?

Är ute och går med Saga i vagnen. Plötsligt ropar hon till: titta mamma fågeln sitter högt uppe. Jamen se, på lyktstolpen vi precis ska gå under sitter en stor fet kråka. Jag tittar upp på den och då, ja då släpper den en liten vit klick som plaskar ner precis framför oss. Skulle inte Saga ha sagt att jag skulle titta just då jag gjorde det hade jag inte stannat och då kanske slutscenariot hade sett helt annorlunda ut. Men det får vi aldrig veta.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *