Om att kocka i grannens kök

Jag kan ibland undra hur det kommer sig att inte alla är lärare. Hur väljer människor då de inte väljer världens bästa yrke? Nånej, nog vet jag att ni andra säkert också valt världens bästa yrke även om ni inte är lärare? Eller har ni det?

Idag då min handledare frågade hur det är att vara ”lärare” men ändå vara tvungen att göra praktiken. Då gav jag henne en metafor och sa: det är lite som att komma och laga mat till sin granne. Du vet vad du skall göra, du vet hur du ska göra det. Du vet t.ex. att du ska skära på ett skärbräde, men får du ta det rosa eller använder grannen kanske det gröna till fisk? Du måste fråga var besticken är, vilka tallrikar, vilka servetter, vilka glas. Du vill inte trampa grannen på tårna men du vill inte heller vara till besvär med alla dina frågor. Jag känner att jag längtar ”hem”, hem till mitt ”skolhem”, till klassrummet jag får göra om, göra lite mera mitt. Där trivs jag.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

12 svar på Om att kocka i grannens kök

  1. Camilla skriver:

    Jag har världens bästa yrke….Dagistant är ju nästan som att vara lärare ; )

    Skulle inte någonsin kunna tänka mig att bara sitta på ett kontor!!
    Vilken bra metafor du tog till…Just så där kan jag tänka mig att det känns !!

  2. Tina skriver:

    Och jag igen tycker massor om att jobba på kontor (ävenom jag är utbildad för ett jobb med människor). Har ju dessutom lyxen att jobba på eget kontor, som gör det hela ännu mera givande och roligt. Tycker det är så skönt, sitta på en stol och varva det med korta promenader i kontoret, jobba bland en massa stiliga och rediga män ;), klä sig i fina kläder, jobba med trevliga och glada kunder, svara i telefon, få hälsningar från världens olika hörn nu och då, knappra på datorn, jobba med papper som inte gör motstånd, en massa varierande uppgifter, kontorstider och ett jobb som sällan ger en grubbel.

    • sonja skriver:

      Precis, oberoende vilket yrke man har kan det för en själv vara världens bästa yrke, det var just det jag ville höra. Jag är glad för din skull att du hittat ditt!

      • Tina skriver:

        Ja, nå inte vet jag nu om jag tycker det är världens bästa yrke, men älskar mitt liv gör jag i alla fall.

  3. Anna La skriver:

    Jo, jag har världens bästa yrke! Enda nackdelen är egentligen obekväma arbetstider, 3 skiften är jobbigt med barn och då det är oregelbundet blir det så rastlöst utan rutiner. Men då jag är på jobbet njuter jag!

  4. Anna Li skriver:

    Jag med har världens bästa yrke! Läraryrket har alltid känts skrämmande för mig, som får världens rampfeber om jag ska prata inför mer än två personer åt gången 🙂 Jag föredrar att möta mänskor en och en, mänskor i olika åldrar och i livets alla skiften. Och förutom alla dessa möten med alla dessa underbara, vackra mänskor är det lite vetenskap, lite detektivarbete och lite hantverk i lagom blandning – bland annat. Me like!

  5. Mikaela skriver:

    Och vet du Sonja vad jag tänker? Jag tänker att TACK GODE GUD att det finns människor som du och många andra lärare som vill bli och vara det. Tack att det finns andra så inte jag behöver. Att vara lärare skulle kanske vara det mest stressande jag kunde tänka mig. Jag skulle vara en uslig lärare. Jag är så oändligt glad att någon annan gör det fina och värdefulla jobbet som jag inte skulle klara.
    Själv vet jag inte vad som skulle vara det bästa jobbet i världen. Jag har inte hittat det. Men kanske en dag. Ifall jag inte hittar det är jag ändå nöjd med andra viktiga saker i livet.

  6. Susanna skriver:

    Vilken otroligt bra metafor!! Har du använt den tidigare eller kom du på den bara sådär i stunden? Härligt annars att du tycker så mycket om ditt yrke. Det inspirerar!

Lämna ett svar till sonja Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *