Time-out för vuxna

Igår skrev jag en kommentar på Lindas blogg om hur jag som inte är en sträng mamma nog ändå har gränser till mina barn. För ofta tycker jag att man lägger ett likhetstecken mellan stränga föräldrar = föräldrar som sätter gränser. Jag behöver sällan höja rösten, behöver sällan bli arg. Varken hemma eller på mitt jobb.

Läs gärna den här texten, den gillar jag: ‎”När du står där och skäller på barnet fråga dig själv: – Skulle jag kunna bete mig så här mot någon annan vuxen?”

Som man ropar svarar ekot, brukar jag säga.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

8 svar på Time-out för vuxna

  1. Satu skriver:

    Hej det här var en tankeväckare. För vi har använt jäähy med våra barn och fast det fungerade med treåringen då han var två, och det semifungerar med två-åringen för hon vill själv på jäähy när hon vet att hon har gjort fel men är ännu inte riktigt redo att be om förlåtelse, så fungerar det inte så SuperNanny säger att det fungerar. Speciellt den äldre tycks bara bli mer tonårig dvs. konstig mot oss vuxna då. Inte bra. Och att istället för att jag ryter så det tar sjukt i halsen ännu i övermorgon så kanske det skulle vara bra att bara försvinna från barnkammaret och låta pulsen lugna ner sig utanför, fast det skulle betyda att jag har då två barn som definitivt inte tänker stanna i sina sängar den stunden, då speciellt den treårige beter sig arsligt dåligt då det är läggningsdags (han kan så fula ord jag förstår inte varifrån han har lärt dom, kan en femårig dagisbarn ha lärt honom? Alltså det är pojken som får mig och ryta fult för han vill inte somna). Oj, det blev en lång mening som hade som tanke att vuxen time-out lät faktiskt ganska så bra.

    Men hur får man en treåring o hållas i sin säng på kvällen? Suck.

    • sonja skriver:

      Man måste förstås göra som man själv känner att känns rätt och bra. Men våra har hållits i sina sängar genom att vi suttit bredvid, vi sitter där i samma rum tills de somnar. Killarna är ju stora nu och har i många år somnat själv, men Saga håller vi ännu i handen till och med, eller ibland vill hon somna i vår famn. Det är inte alltid jätteskoj att sitta där i mörka rummet, men ofta har jag iPaden med och surfar eller läser samtidigt.

      • Carina skriver:

        Och vi håller ännu Rasmus i handen, trots sina snart 5 år. Och Madicken behöver/vill gärna ännu ha en smekande hand på hennes rygg, kan dock somna själv. Vi väljer alla vad som känns bäst och hur vi vill ha det. Tycker det är skönt att sitta där med dem. Hos oss tar det inte länge, i genomsnitt kanske 15 min. Många gånger är det just då som vissa händelser från dagen berättas.

        • sonja skriver:

          Så tänker jag också, all ska göra det som känns rätt och riktigt för en själv. Samtidigt blev jag glad över artikeln som motsvarar mitt tankesätt väldigt långt.

          • Carina skriver:

            Nu läste jag oxå artikeln och inte endast ditt inlägg. Haha! Så tänker jag med. 😉

          • satu skriver:

            *avudsjuk* igår satt bredvid tvååringen i en timme o tio minuter. Treåringer var ensam den tiden, så det gick inte så bra. Men sen satt jag bredvid treåringen i 45 minuter. Så där var min kväll. O det där händer varje kväll. Not working. Min n9 kan inte erbjuda så mycket att läsa eller spela… O disken o sånt väntar… Men ju, vi har ett antal tips på förrådet som skall testas bara vi inte är så snuviga..

  2. Linda / Snigeln skriver:

    Men då kan man ju vända på steken också, så jag frågar dig: är sträng = skrikig och arg? Jag är sällan skrikig eller ar, men när jag säger nånting förväntar jag mig att barnet gör som jag säger, annars blir det konsekvenser.

    • sonja skriver:

      Nä inte nödvändigtvis, det var snarare det där med att en som inte är sträng är en som inte sätter gränser, det är det jag motsätter mig.

Lämna ett svar till Satu Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *