He’s my person

Höll ett litet tal med darrig stämma för alla fina som kom till min fest i fredags. Jag blir väldigt rörd bara av tanken att så många kommer och av vetskapen att jag har så många i mitt liv. I vårt lilla hem möttes runt 40 personer. Ändå glömde jag tacka den viktigaste personen i mitt liv, Basse. Jag glömde nämna honom, han som stöttat mig och trott på mig mest av alla. Han fick ett personligt tal igår i bilen i stället.

20120603-090632.jpg

Han gav mig det här armbandet, ett läderarmband där jag kan samla berlock för berlock med minnen viktiga för mig. My Saaga heter smycket.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

8 svar på He’s my person

  1. Simon skriver:

    Så sant. Man glömmer ofta det mest självklara. Satt han i källaren och drack limsa och var ledsen??

    • sonja skriver:

      Nåå jååå, stakisen, var det så han gjorde då han var liten också? Satt i källaren och drack limsa.

      Inte var han ledsen, egentligen missade han ändå nästan hela talet för att han hindrade småbarnen från att rasera huset, eller så sa han, kanske bara för att trösta mig?

  2. Peppe skriver:

    Vilken otroligt fin present! grattis fina vän!

  3. patricia skriver:

    Tur att du kom ihåg Osama i alla fall…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *