Höll ett litet tal med darrig stämma för alla fina som kom till min fest i fredags. Jag blir väldigt rörd bara av tanken att så många kommer och av vetskapen att jag har så många i mitt liv. I vårt lilla hem möttes runt 40 personer. Ändå glömde jag tacka den viktigaste personen i mitt liv, Basse. Jag glömde nämna honom, han som stöttat mig och trott på mig mest av alla. Han fick ett personligt tal igår i bilen i stället.
Han gav mig det här armbandet, ett läderarmband där jag kan samla berlock för berlock med minnen viktiga för mig. My Saaga heter smycket.
Så sant. Man glömmer ofta det mest självklara. Satt han i källaren och drack limsa och var ledsen??
Nåå jååå, stakisen, var det så han gjorde då han var liten också? Satt i källaren och drack limsa.
Inte var han ledsen, egentligen missade han ändå nästan hela talet för att han hindrade småbarnen från att rasera huset, eller så sa han, kanske bara för att trösta mig?
Vi gömde oss en gång i mofas källare och hittade hans Jaffa-lager. Sen vågade vi inte först alls komma ut därifrån, vilket ledde till stor dramatik när båda två var försvunna…
Haha, tur att ni kom fram.
Vilken otroligt fin present! grattis fina vän!
Tack, fining!
Tur att du kom ihåg Osama i alla fall…
Haha, jag vet, first things first.