Liksom så många andra barn den här hösten börjar vår lilla Saga på dagis nu. I två dagar har vi besökt dagis, en timme per dag. I två dagar har hon gåtit. Gråtit- när vi ska gå hem.
– Men jag vill ju vara på daaaaagis! ropar hon då jag spänner fast henne i cykelstolen.
Hennes dagismamma tycker det är bra och tycker inte alls att vi, trots Sagas önskan, ska vara längre på dagis. I och med det här väcks en nyfikenhet och längtan.
Och visst kommer tösen att hinna vara på dagis ännu.
Oj, vad skönt att höra att hon är redo.
Nåjo, men vi får se hur det blir sedan ”på riktigt”.
Det brukar vara så att dagis är jätte roligt så länge mamma eller pappa är med. Det är tryggt och bra, men ack första gången vi skickar mamma eller pappa bort för bara 15 minuter. Skulle säga att de flesta gråter då mamma eller pappa går. Det är helt naturligt. Barnet brukar sluta gråta efter en liten stund. Sedan börjar det gråta igen då mamma eller pappa kommer tillbaka. Också det helt naturligt.
Fint att höra det här, så konkret, så ärligt och så sant.
Jag memorerar dina ord.
Tack.