Vikten av ett vänligt ord

I kväll ska jag prata om jämställdhet och hur lätt man könar sina barn. Åhörarna lär vara i ålder 17-25 och inte särskilt insatta i ämnet. Ämnet ligger mig varmt om hjärtat, sedan år 2001 har jag slukat allt inom ämnet, då väntade jag första barnet.

Sällan föreläser jag dock och sällan för den här åldersgruppen. När jag berättat om vad jag ska göra har jag mötts av så otroligt uppmuntrande kommentarer vilket jag verkligen stärks av. Peppe till exempel gav mig både goda råd och mycket pepp.

Då slog det mig hur viktigt det är att vi hejar på varandra, tänk om Peppe, som i mina ögon är föreläsarnas föreläsare sagt; ojdå, ska DU föreläsa, ja det är ju inte lätt det… Knappast skulle jag våga föreläsa idag då.

Ända sedan jag hörde Anne sommarprata i somras har jag tänkt på det här med att mänskor som inte uppmuntrar varandra, som i stället alltid bara klagar och hittar fel hos andra egentligen bara är osäkra själva. Jag tycker det stämmer ganska bra. Åtminstone känns det lite lättare att förstå dem. Ändå berättigar det inte att spy galla över andra.

Så låt oss sprida kärlek och vänliga ord, så möts vi av dito och en bättre värld.

20120910-091447.jpg

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

6 svar på Vikten av ett vänligt ord

  1. Anna La skriver:

    Synd att jag är för gammal, skulle ha varit jätteintressant att höra! Det finns säkert mycket också jag som försöker vara genusmedveten gör utan att förstå. Lycka till! (fastän jag är säker på att det går hur bra som helst)

  2. Mikaela skriver:

    Det är så intressant och jag tänker på det där varje dag. På lördagen gjorde jag en liten fotorunda hemma hos oss och kollade in leksaker och kläder som inte platsar i pojkhyllan i butiken, men ändå hittat hem till mitt hem. Det är orättvist att en del saker bara är till för hälften av befolkningen.
    Trots att jag tänker på de här sakerna gör jag säkert en hel del pojk- och flickindelningar, totalt omedvetet. Lycka till Sonja. Jag är säker på att du är en superintressant, inspirerande och engagerande föreläsare!

    • sonja skriver:

      Ja visst är det märkligt!

      Annars så är ditt yngre barn en ljuvling, fast det vet du ju, och de är ju båda. Men din yngre kom fram till mig på dagis och sa: hej jag känner dig, min mamma brukar tala med dig på min storebrors skola!

      • Mikaela skriver:

        Ååååh. Tack för det där Sonja. Va roligt att han pratade med dig. Han har varit ganska försiktig av sig o nu har han plötsligt blivit mycket mer kavat. Jag blir så glad.
        Jag hoppas Saga tycker det är bara roligt att börja. Och du också.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *