Gott nytt år!

Jag och Basse satt för några kvällar sedan med varsitt glögg-glas och tittade på granen och på varandra. Vi började prata om året som gott, år 2012 och var rörande överens om att det inte var det bästa året. Mycket var bra, härligt bra naturligtvis. Men det rymdes samtidigt hemskt mycket tråkigt i året också. Saker som jag inte kan skriva desto mer om här på bloggen. Samtidigt kunde vi konstatera att det nu bara kan bli bättre, år 2013 kan bli bra mycket bättre och framtiden bär vi inom oss liksom hoppet om en bättre och ljusare framtid.

Jag sammanfattade ändå en årskrönika med bilder från året som gått även om det inte var så gott.

I januari var det Vasa och PF som gällde. Det var fruktansvärt tungt både ekonomisk och psykiskt att lämna familjen och resa till Vasa. Men jag gjorde det och snart får jag lön för mödan, när jag nu äntligen kan söka tjänst.

I februari och egentligen hela våren njöt jag av att vara mammaledig och få träffa goda vänner över en kopp kaffe. Livet!

I mars fyllde Saga två och Artur åtta. Jag var i Vasa och klippte håret kortare och hade pannlugg.

I april blev vi faddrar till en härlig liten pojke som för varje dag betyder alltmer för oss, liksom hans föräldrar.

I maj reste jag för sista gången upp till Vasa och fick mitt betyg som bevisar att jag kan undervisa såväl barn som ungdom i alla stadier! Halleluja!

I juni fyllde Harald 11, vi vandrade på Gotland och firade midsommar på Sarvsalö. Barnen var så underbara.

Juli var semester och sommarlov som bäst. Vi var mycket på landet, gjorde resor inom vårt eget fina land och njöt av smultron.

I augusti började pojkarna skoln medan Saga och jag njöt av sista tiden hemma med varandra. Vi hann med några vandringar och fastnade alla på bild, hela familjen:

I september började vi skola in Saga på dagis, allt gick jättefint och det såg ljust ut. Vi blev med cykelvagn och nu när snön ligger djup längtar jag i smyg efter cykelturerna som komma skall.

Så kom oktober med allt nytt. Dagis för Saga och jobb för mig. Jag fick ett vikariat i Cygnaeus lågstadieskola och började i åk 3-4. Saga blev sjuk, slutade prata och slöt sig likt en mussla i sitt skal. Hon började kasta upp och blev allt svagare, det blev en tur till Barnkliniken och snart förstod vi att Sagas illamående var psykiskt. I samma veva som vi förstod det började allt, tack och lov,  gå bättre. Eleverna mina är finast och ger mig söta komplimanger när jag minst anar det men mest behöver det:

November kom med en resa till Köpenhamn med mamma och mina systrar.

I december längtade jag efter jullovet som aldrig förr, Saga blev en smurf och hade sitt livs första julfest på dagis.

Jag vill tacka er som läser min blogg. Jag funderar nu och då på om Sagolandet alls har en plats bland alla bloggar, men det att så många hundra dagligen läser måste väl betyda något! Så fortsätt du läsa så fortsätter jag blogga. Tills vidare.

Allt gott och ett fantastiskt nytt år önskar jag er alla!

Tack!