Hudfärg

kusiner

Jag kan sen bli glad av den här bilden. Tagen på Emsalö i somras på pappas sommarställe och födelsedag.

Samtliga barn är antingen mina eller mina systrars. Den lille killen är inte adopterad även om man kunde tro det. Det komiska är ju att jag och mina syskon såg ut sådär, jag var alltid kritvit och mamma fick smörja in mig i mängder med solkräm medan min lillasyster såg ut som lillkillen på bilden. Ja, vi har samma föräldrar.

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

7 svar på Hudfärg

  1. Mikaela skriver:

    LJUVLIG BILD. Man blir ju för glad. Jag såg ut som den lilla bruna :). Tills jag blev gammal, nu e det slut med det. Nåt hände i huden.

    • sonja skriver:

      Jag skrattade så åt bilden i somras, nu ploppade den fram bland iPhotos och jag skrattade igen.

      För mig är det ofattbart att man kan bli så pepparkaksbrun.

  2. Henrik skriver:

    Hohohahahihihii!
    Den är för bra!
    Pepparkakskillens släktådrår härstammar säkert från sydliga breddgrader… (;

    • sonja skriver:

      Nå inte är du ju helt utan pigment du heller, pepparkaksgubbe nummer ett!

      Fin bild ja, tror just det här exemplaret faktiskt är ditt. Cred åt dig!

  3. Jessica skriver:

    Härlig bild!

  4. Tina skriver:

    Skulle vara roligt att få veta om det finns en mörkhyad i släkten. Mitt hår är ju inte helt typiskt finskt det heller.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *