Med risk för att vara tjatig, men det här med att natta barn som sover dagssömn är ingen höjdare. En-två timmar kan lätt gå åt till att paja liten fot. Då man vimmelkantig ramlar ut ur rummet är klockan nästa sovdags för en själv. De dagar hon inte sover somnar hon klockan sju innan sista strofen på godnattvisan.
Idag är jag dessutom ensam för Basse jobbar sent. Jag förberedde Artur på att själv snällt måste gå i säng för det är en ”sådan” kväll ikväll så jag har lite problem. När hon väl ligger nerbäddad utbrister hon plötsligt:
”Mamma vad har du för problem?”
Ja säg det.
Ojoj de där små – standard fråga hos oss lyder: Mamma, va e juttun?! då jag för femtielfte gången leder henne tillbaka i säng med uppmaning att nu stannar hon där. Jag blir lika paff varje gång 🙂 och sen börjar jag skratta!
Haha! Va e juttun? Bäst.
Jepp! Väldigt bekant också här, tyvärr..!
Och jo, i bland är det svårt att hålla sig då de små framför sin funderingar eller konstateranden 😉
Så är det. Blir bara roligare.
För några år sedan fick jag också ett skrattanfall mitt i värsta bestämda tonen. Lillasyster skulle inte sova dags sömn och låg och ropade på mej hela tiden. Jag gick in i hennes rum och sade väldigt bestämt: Nu sätter du öga fast! Varpå hon tittar på mej och frågar: Det här ögat då? Samtidigt som hon pekar på det ena ögat. Då skrattade vi båda två! Sedan somnade hon.