Tre år

För tre år sedan blev jag mamma till en liten flicka. Vi hade väntat på henne så. Och sedan den dagen hon kom till oss har hon fört med sig så mycket glädje, så många skratt och så mycket lycka att det inte går att beskriva i en text. Hon är så glad och sprudlande, så söt och så livfull att jag ofta får nypa mig själv för att inse att hon är på riktigt.

Hon har väntat på den här dagen, att bli tre är tydligen ett steg mot en större medvetenhet. Hon kallar sig själv mammas prinsessa, hon är medveten om könsroller (jag vet!) och hon påpekar hela tiden vem som är pojke och vem som är flickor. Detta hade till och med dagispersonalen uppmärksammat på hennes härliga födelsedagskort, Saga lär ska säga ”Jag är en flicka fast jag gungar med pojkar”. Hon leker mest med dockor och är en hejare på att lägga pussel och bygga konstverk av lego.

Min present till Sagaskatten var att gå från jobbet så tidigt som bara möjligt för att vara med henne, läsa sagor och bara krama den lilla jag inte kan få nog av. Idag ställde vi till med kalas och bjöd in bästa kompisen Nicholas och Camilla. Strax innan läggdags dök också Fammo och Faffa upp.

Grattis SagaminSaga, här kommer dikten som är din:

I sagans skog där snurrar sagans slända

och spinner tråd som blank som solen är.

I sagans skog kan nästan allting hända

och nästan allting händer också där.

(Lennart Hellsing)