Tantförmaningar är av ondo

Igår på spårvagnen:

Vi såg spårvagnen komma och sprang ett tiotals meter för att hinna med. Det var trångt på hållplatsen och jag fick böka mig fram med vagnen. Mina killar hann in, men stannade för att stämpla sina kort. Gå in, ni måste in, jag ryms inte in med vagnen! ropade jag (kanske lite irriterat, ja). När vi väl var inne, alla hade en sittplats och jag kunde pusta ut, då säger en tant: nå nu ska mamman sätta leendet på läpparna, solen skiner och hon får ha alla sina barn runt sig.

Morr!

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *