Vi var in till stan och vända ett tag för att tvätta lite och för att Harald skulle på teaterföreställningen Mio min Mio med mormor och Niklas. Han blev intervjuad inte bara en gång, utan två. Här kan man lyssna på den ena.
Men nu är vi tillbaka ute vid stugan igen, jätteskönt har vi det. Så är det bara.
Jätteskönt, trots mängder med myggbett som sagt. Så här ser Sagan ut:
Oj jösses så många och så röda!
Jag vet, det är hemskt. Hon har nog inte det helt lätt, speciellt nätterna är lite jobbiga.
Ja, fy för krankar men tur att man glömmer bort dem under vintern.
Kanske det bara är nu i början av sommaren hon reagerar så där kraftigt? Vi får se.
Hade glömt ordet krankar, det är roligt.
Hemskt med myggor. Vi har lyckligtvis mycket få av dem. Ifall ni vill sova med fönstrena uppe, så har Ikea behändiga myggnät att hänga i taket ovanför sängarna om ni inte vill köpa myggnät till fönstrena.
Låter ju bra, och mysigt.
Senast jag var i Österbotten fick jag veta att gammaldags munvatten, typ Illodin eller Vademecum funkar utmärkt på myggbett! Det verkar nästan vara nån slags allmän kännedom i Österbotten som man där tar för givet att alla vet (åtminstone i sambons familj). Men jag testade alltså och det funkar faktiskt! Det slutade klia efter ett par minuter och efteråt kändes myggbetten inte av en enda gång. Testa, testa, om du inte redan kände till det! Lite munvatten på en bomullstuss, alltså!
Ajo, det där sysslade vi med i barndomen. Det hade jag glömt. På den tiden hade ju alla vademecum i skåpet, visst?
Zinksalva funkkar också bra (hjälpte Max när han hade vattkoppor och nu till myggbett).
Ah bra att veta, den har vi alltid med, ska testa den också.