Malin skriver på sin blogg det här: ”Att det sällan är antalet människor i en familj som behöver ett stort hus utan snarare antalet prylar. Det är ju egentligen helt från vettet att bygga jättestora hus och värma upp jättestora hus för att kunna förvara en massa konsumtionsprodukter. Ja, vi är inte kloka.”
Inspirerad av henne rensade jag och städade barnens rum. Sedan frågade jag barnen om de upplever att vi har det trångt i vårt hus? ”Bara när vårt rum är råddigt” sa de. ”Eller när vi har någon stor fest här hemma” fyllde den andra i. Vi diskuterade vidare om att deras rum blir råddigt om de har för mycket saker. Och så gjorde vi oss av med tre plastkassar.
Alla tre barn sover i samma rum, ett rum på kanske 8-10 m2. Det är husets minsta och vi planerar byta sovrum så de delar på det som är något större. Saga är den som leker mest och bäst. Hon pysslar på i såväl deras sovrum, vårt, som i vardagsrummet. Hela vår lägenhet är 66 m2 och sällan känns den trång. Vi gör vårt bästa att minimera inköp. Vi har bara möbler som fyller sin funktion, soffbord ansåg vi t.ex vara onödigt och njuter i stället av mera rörelseutrymme.
Mest är vi alla samtidigt i vardagsrummet som är stort. Knappast skulle vi ha problem att fylla ut dubbelt så många kvadratmeter, men jag är inte säker på att det skulle göra oss lyckligare. Nu betalar vi en dryg tusenlapp för vår lägenhet varje månad, i den summan ingår låneamortering och bolagsvederlag. Vi känner att vi inte vill sätta ut den dubbla summan som antagligen en dubbelt större bostad här i Helsingfors skulle kräva. Och det viktigaste är väl att vi trivs, att vi alla mår bra och inte vad alla andra har.
Vad som händer då barnen blir stora och t.ex. börjar sällskapa med någon vet jag inte riktigt. Kanske vi får hyra en etta någonstans här bredvid där man får vara ifred? Eller så skaffar vi en bäddsoffa för mig och Basse som vi kan ha i vardagsrummet? Äh inte vet jag, låt oss leva i nuet och ta en dag som den kommer.
Vårt hem (mottot är var sak har sin plats):
Barnens rum:
Vi har nog på tok för trångt, fast också för mycket saker och möbler. Men både jag och barnen har svårt att skiljas från saker, minnen, och så har de ärvt alla leksaker från både min och sambons sida då de är de första barnbarnen. Inte kan man göra sig av med sådant! 😀 Så har vi ju tre akvarium, det störta på 450 liter är ju 150cm långt. Visst ryms vi, men barnen bråkar massor då inte de äldre kan skärma av sig från den som stör. O de är så vilda och springer och hoppar och kör inne med fordon i hisnande fart då de inte tar fram svärd och fäktas intill tv:n.. Vår gård är så orolig att jag inte heller bara kan släppa ut dem utan tillsyn och den äldsta har inte hittat bra kompisar på området så han trivs bäst hemma. :/ Så ja..drömmer och drömmer och längtar efter större..Jag VET att vi sku vara lyckligare då, och den äldsta sku kunna bjuda hem vänner också. Men vad gör man då man inte har jobb och lever så knapert som det bara går annors också. 🙁
Jag önskar då att ni snart får större och att ni får vara lyckliga. Kram och kämpa på.
Förlåt, jag vet att vi är stora ekobovar, men jätte lyckliga är vi också och mycket kärlek känner vi.
Javisst. Det ena behöver ju inte utesluta det andra.