När jag för andra gången idag fått på mig joggingkläderna (första gången hindrades vi av ösregn) och vi skulle fara på en runda konstaterade vi att Arturs cykel hade punktering. Vi tog därför bilen in till byn, köpte butikens sista lappningsgrejer och åkte hem. Ringde pappa för att få den exakta beskrivningen på hur man bäst lappar däck.
Så började jag skruva, fingrarna blödde men snart var däcket loss. Aj sjutton, har ju ingen pump. Gick till första grannen för att låna, ingen hemma! Gick till andra och tredje, ingen hemma. Så jag kom till Sundbergs och knackade på. Både Nina och Toffe kom för att öppna, i handen hade han en psalmbok och så sa de: välkommen, välkommen, stig på, stig på, det gör inget att du är lite sen…
Kvar stod jag och barnen och såg lite förvirrade ut. Var vi liksom väntade? Vi som bara skulle låna en pump.
Ja, alltså vi har läsmöte, sa de!
Jag borde ha gått på läsmötet tänk att sådana ännu finns!), för jag lyckades aldrig fixa däcket. Trots att jag fick låna en pump.
Hahaha – det låter ju som i en annan tidsepok.
Lever själv mycket internetfritt, så har inte varit inne här på två veckor, men nu har jag läst fast. Fint då ni är så lyckliga och har det så skönt vid sommarstugan.
Helt osannolikt vad det nog, visste inte ens att läsmötet hölls. Måste gå nästa gång, utan svepskäl.
Den historien blev bra!
Kändes riktigt konstigt. Men lite roligt.