Vaknar runt sju, ofta strax före, av väckarklockan. Fixar mig och kokar och äter gröt. Pojkarna brukar tassa upp strax efter mig. Halv åtta väcker vi Saga. Hon väljer sina kläder med omsorg. Jag flätar några flätor. Före åtta är vi ute, den som först hinner spänner cykeln för cykelkärran och varje morgon frågar vi: alla är på? Och barnen svarar i kör: då åker vi då!
Är så glad att vi kan åka tillsammans och att våra morgnar oftast inte är så stressiga som de kunde vara, i en annan tid, i ett annorlunda liv. Ofta hinner jag föra Saga till dagis nuförtiden. Det gör henne glad och mig glad.
Hur får ni Saga färdig så snabbt? Det tar en halvtimme för Ellen att stiga upp och ytterligare 15 minuter av skrik och gråt att få henne att klä på ytterkläderna. Vi måste väcka henne kvart före sju för att hinna fara iväg halv åtta.
Hon har alltid gråtit när hon ska ha på ytterkläderna. Man frågar ”Vill du gå ut?” och hon brölar ”Joo!” och det känns konstigt att hon bara ska gråta fast hon nog vill gå ut. Nu är det ännu tillspetsat med trots för hon vill inte klä på sig själv. Så det är ganska sura miner här hemma på morgonen när man måste höja rösten och till slut tvinga in henne i kläderna när det blir för bråttom. 🙁
Saga är ett sällsynt lättskött barn. Hon vaknar och skojar och skämtar och skrattar. Ibland klär jag på henne då hon ännu är under täcket, men helst klär hon ivrigt på sig själv. Det tar några minuter, hon äter på dagis så efter toalettbesök klär hon på sig skorna och jackan och så går vi.
Skönt.
Tänk att vardagsmorgnar kan låta sådär idylliska. Jag lider av att inte se mina barn på morgonen. Försöker kompensera med att se dem lite tidigare på eftermiddagen. Men jag vet inget bättre än barn som är nattvarma o så fruktansvärt mjuka o sköna o doftar underbart på morgonen. Dem o det saknar jag varje morgon. Så jag unnar verkligen dig att få dela vardagsmorgnarnarna med de bästa av bästa!