Först kunde hon inte med hans hår. Saga med Augusts. Hon hade väntat så på babyn och så kom han. Och så hade han så ovanligt och konstigt mycket hår. Det plågade henne, ”jag tycker om honom men varför måste han ha sådant hår”, sa hon lite småsorgset. Eller: ”jag undrar nog om han är en bebis, tänk om han är ett troll? ”
Nu har hon vant sig, hon vill hålla och smeka det ljuvliga silkeslena håret (det där var min åsikt). Men så kom hon en morgon så ynklig och ledsen. Hulkande berättade hon att hon haft en mardröm: ”de hade klippt det, allt Augusts hår, och det var svart hår i hans ögon”.
Vi tittade på bilder och det lugnade henne. Allt ljuvligt hår är kvar! Puh!