Ibland får jag känslan av att Munksnejden, där vi bor och jag jobbar, är som en by. Man ser nästan alltid bekanta när man är ute och joggar eller promenerar eller i matbutiken. En del av Sagas dagiskompisar är mina elevers småsyskon och så vidare.
Idag knackade en granne och elev på och gav oss videkissor.
En del kan ju tycka att det är jobbigt. Att man aldrig är anonym. Att jobbet och fritiden går samman till ett. Att det privata gränserna suddas ut. Jag tycker det är charmigt och idylliskt. Lite gammaldags på något vis.
