Hon är speciell, mitt yngsta. Liten men stor. Hon är lång för sin ålder, precis som håret är långt. Hon använder ord jag inte kan förstå hur hon kan. Hennes funderingar är komplicerade och tankarna många. Hon talar om kärlek som något lika självklart som luften hon andas. Hon tackar oss för att vi valt henne.
När hon säger det tåras mina ögon, för hon är så fin.
Hon funderar svåra tankar om döden. Säger att vi måste dö tillsammans, att jag kan vara hennes ängelmamma och hon mitt ängelbarn. För ensam vill hon inte vara.
När hon säger det tåras mina ögon, för hon är så fin.
