Att mata myter

Idag träffade jag en förälder som sa att det är så annorlunda att fostra pojkar jämfört med flickor.

Han: Pojkar är så rediga och reder själva upp bråken, medan flickor talar illa bakom ryggen och himlar med ögonen.

Jag: Nja, det är farligt att generalisera så där, jag tycker inte att man skall intala sig själv eller andra sådant. Blir det inte då lätt en självuppfyllande profetia…

Han: I pojkskolor förr gjordes tidigt upp rangordningen med hjälp av ordentliga slagsmål, sedan kunde man vara vänner, men visste var man hade varann.

Jag: eh, jaha? Men troligtvis hade de likadan slagsmål om rangordning på flickskolor i så fall!

Han: nä, det är olika!

Suck!

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Att mata myter

  1. Peppe skriver:

    Jag blir alldeles till mig. Tänk att folk fortfarande har ett så gammaldags tänk och som du säger skapar man självuppfyllande profetior.

    • sonja skriver:

      Jag vet! Och sedan blev jag lite arg på mig själv för att jag var sådär försiktig och inte var lika självsäker på min sak som han. Jag bara eeeh, men kanske… Ja men jag tror inte riktigt… Morr!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *