Entry points

Igår var jag på kursen Flickor, pojkar och det livslånga läsandet. Föreläsaren bad oss blicka tillbaka och minnas boken som var porten (Entry points kallade han det) till att vi blev läsare.

För mig var det Maria Gripes Skuggan över stenbänken. sedan slukade jag Fem-böckerna och Anne på Grönkulla.

Vilken bok var din Entry point?

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

11 svar på Entry points

  1. Malin skriver:

    Anne på Grönkulla. Och Telefonen i underjodren.

  2. Johanna skriver:

    Jag hade jätte svårt och var otroligt långsam på att läsa som liten (och ännu också) men jag gillar det (bara jag kommer igång). De första böckerna jag kommer att tänka på nu när du ställer frågan är Lilla huset på prärien böckerna som du och/ eller din syster då redan hade slukat…

  3. Anna skriver:

    Skuggan över stenbänken ger mig ännu kalla kårar av både välbehag o lite skräck faktiskt. Anne på Grönkulla också fruktansvärt viktig. Men jag tror att det som läste för mig var inkörsporten, kan inte helt dra gränsen när jag själv började sluka och fick lyssna på sagor. Jag är äldst av sex. I något skede minns jag att jag läste en egen bok samtidigt som syskonen lyssnade på sagor som mamma läste. Och så läste jag ju väldigt tidigt sagor för mina småsyskon själv. Så jag slukade nog i nio-årsåldern, och kommer ihåg att tidigt lärde mig att själv gå till antikvariat. köpte, läste, och bytte ut. Plus bibbalån då förstås, men där vi bodde var bibban bara några hyllor i skolan, och de läste jag ju slut. Men tror nog Anne nästan var viktigast av alla, men nog inte entry point.

  4. Anna skriver:

    Älskade syster var allas vår favorit. Allt med underjord och lite magiskt skrämmande var faktiskt det som drog in mig i litteraturslukandet tror jag. Och nu kan jag inte alls komma in i en deckare. Boooring liksom. Konstigt.

    • sonja skriver:

      Du fick väl din dos då? Vad läser du nuförtiden då?

      • Anna skriver:

        Pust ja, på senaste år nästan bara facklitt då gick musikterapiutb. Men jag slukade ju all kurslitteratur med samma intresse som den bästa av romaner. Eftersom jag mest ensam med barnet
        så läser jag mest för henne efter jobbet. O under sömnskuldsåren blev det mest chiclit varvat med Ullman o Ranelid och en del poesi. Har en hel del poesi, mycket från litteraturstudieåret, som jag tänkt dyka in i igen. Men nä, vi är så olika. Jag vill ha många timmar i ensamhet, för att kunna njuta av boken, försvinna. Testat läsa då lagar mat, tänkt på dig ofta och pratat med andra läsande mänskor om dig, att hur gör du. Jag kan inte göra annat än läsa för jag stannar upp och slutar med det jag gör och bara fastnar i boken 🙂 Nu inne i Amerikanah, men inte hunnit läsa på en månad då varit ensam….skulle absolut vilja läsa massor mängder hela tiden men nog fallit ur stora slukartiden. Skylla på bloggar o nätet? Före min IPhone läste jag varje kväll. Nu aldrig….

        • sonja skriver:

          Tyvärr ja så stjäl nog datorn säkert många lässtunder för många. Du är inte ensam. Men det var roligt att du läste kurslitteraturen med samma läsivern som romaner, jag kände så igen mig i när jag studerade till klasslärare nu för några år sedan. Märkte dessutom en stor skillnad med att studera nu och då man var kring 20.

  5. Soffi skriver:

    Evigheter sedan du skrev inlägget, men tycker det är intressant med entry points vad gäller läsandet. Det är ju precis sa att man har en upplevelse som för en in i läsandets värld.

    För min del var det Michael Endes den oändliga historien med Bastian Balthasar Bux i huvudrollen. Var 11 ar gammal och kunde inte lägga ned boken. Detta följdes snabbt av hela Fem- och Äventyrsserien och avslutades med Narniaböckerna pa engelska. Sen var jag sald och kunde inte sluta läsa.

Lämna ett svar till Johanna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *