Inspirerad av Markus Haakanas kolumn i gårdagens Hbl vill jag berätta om hur vi har det här på stugan. Hur vi har det med vattensituationen närmare bestämt. Vi har inget vatten alls här, ingen brunn, ingenting. Eller det är inte helt sant, vi har havsvatten ca 20 meter från stugan, men inget dricksvatten. Allt vatten vi behöver tar vi med oss i dunkar från stan. Om och när det tar slut kan vi åka till någon stad och fylla på dunkarna, senast besökte vi Lovisa till exempel fick vi generöst fylla dunkarna med vatten från gästhamnen vid saltbodarna. Vi tvättar oss i havet eller med en campingdusch vi hängt upp vid havet i en tall. Vi lär oss hushålla med det vatten vi har och när gäster kommer händer det att de hämtar en dunk vatten på 10 liter som gåva.
Det går att leva och fungera här utan vatten. Visst är det primitivt och ibland jobbigt, men det är möjligt.
Det här är det närmaste rinnande vatten man kommer här på Linnarvik.
Diskvatten värms upp i en stor kastrull. Och även här lär man sig hushålla med disk, man behöver inte ta ett nytt glas varje gång man är törstig.
Och ute vid utedass (som ”spolas” med kompostströ) finns också något man kan likna vid rinnande vatten, att tvätta händerna här känns ju nästan lyxigt!
Här är det roligt att vara och ren blir man på köpet. Ett oändligt stort fotbad på solvarma klippor, det är sommar det.
Det är ju klart att det mesta skulle vara lättare om man hade rinnande vatten direkt in i huset och möjlighet till tvättmaskin och diskmaskin och dusch och allt, allt det vi ju har i stan. Detta är en bra påminnelse till alla i familjen, att vatten behöver man spara på, det finns inte oändligt mycket, varken här eller i stan.