Mina små kolleger

Det händer under sommaren att jag träffar mina små kolleger, de mina som jag får jobba med varje dag under läsåret. De blir så överraskade och glada. Liksom jag. Det händer att jag hör snabba fotsteg bakom mig och en röst som utbrister ”Sonja? Sonja är det faktiskt du?” Det efterföljs av varma, hårda kramar. 

En dag i somras såg Saga en av mina elever och viskade till mig: ”Mamma där är en av dina flickor!” Efteråt frågade Saga mig varför hon kramade mig så hårt och ”älskar hon dig lika mycket som jag älskar dig?”

Nu närmar sig tiden då vi ska träffas igen efter 10 veckors paus. Det är spännande och alltid lite nervöst tills vi märker att vi är de samma, bara lite mer solbrända och  lockarna lite blondare. 

Jag har turen att få fortsätta undervisa i stort sett samma elever jag började med på ettan. I år börjar vi på trean och jag hoppas de ser fram emot läsåret lika mycket som jag. Tillsammans formar vi ännu ett läsår. 

Micke Gunnarsson skriver så klokt om hur vi kan välkomna eleverna tillbaka till skolan och jag blir ivrig och inspirerad. Tänk om vi kunde skåla i saft in året som kommer. Fira att vi får träffas och umgås igen… Tillsammans fundera på hur vi vill och kan forma vårt läsår. Ja! Detta blir ett bra år. 

Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *