Hörde av studiekompisen Felix att apparna du har på telefonen talar om vem du är.
Jag vill inte vara Toca Boca eller Zoo Train, så när Daniel tipsade mig om ett tecknespel var jag inte sen med att ladda ner.
Jag är alltså Wordfeud och Draw Something. Vem är du?
Min mamma tog ledigt tre veckor från sitt jobb för att sköta om Saga då jag är i Vasa. Min mamma ringer och berättar skrattande hur bra de har det, hur rolig Saga är, hur pratsam och hur glad. Skrattande berättar hon hur Saga tvinnar hennes hår på natten. Till och med det. För min mamma är allt som har med barnbarnen att göra guld. Hon älskar dem alla och visar det så stort. Min mamma säger sig se mig i Sagas gester och i hela Saga. Min mamma får tillbaka en tid som var. Och hon är lycklig. Och Saga är lycklig. Och jag är lycklig.
Älskar det uttrycket. Det var bara det jag hade på hjärtat.
Och att det ser ut så här i Vasa när jag väntar på mitt tåg.
Jag hann aldrig komma till Häxan och Lejonet, så ni får inte veta hur den mottogs här i Vasa. Men nu kan eleverna allt om Stilla veckan, så möter du en tio-åring i Vasa kan du gott och väl stanna den på gatan och fråga varför Dymmelonsdag heter just så.
Vet du vad en dymmel är för något?
Jag blev sjuk i magen igår, men klarade trots det av dagen utan problem. Fick ju vila hela eftermiddagen. Sådant händer aldrig en mamma. Bara en mamma i exil.
Snart åker jag hemåt igen och nästa vecka är sista veckan. Hipphurra!
Medan vi alla väntar på Downton Abbey säsong tre kan vi leka med de här pappersdockorna.
Men var är Mr Bates och Anna? Saknar. Och ingen stackars Edith heller för den delen.
Tack Paula!
Här vid Strandgatans residens där jag bor är det lugnt, ingen norska som slamrar ingen polack som blir skrämd den här gången.
Nu bär det av till PF och sedan lektion i Övis. Jag bjuder på en dagens. Det här är mitt allra första Odd Molly plagg som snart fyller två år och som jag älskar.
Hittade några bilder på datorn. Saga gör en massa miner mest hela tiden. Det gjorde Harald också då han var i den här åldern. Hon vänder och vrider på sin tunga t.ex. och gör de mest konstiga former man kommer på. Läste någonstans att verbala barn gör så, inte vet jag om det stämmer men pratar gör hon.
”Jag är en så busig flicka” sa hon en dag. Glad är hon också:
Så var det dags igen. Att åka upp till studiestaden Vasa.
Få se vad vistelsen för med sig den här gången. Åtminstone ska jag hålla lektioner om påsken. Det blir C. S. Lewis Narniaserie Häxan och lejonet som står i fokus. Skrev en uppsats vid teologiska fakulteten om den kristna allegorin som kommer fram i boken. Något av det ska jag ge till mina söta elever i Övis.
Så här kan en söndagmorgon se ut hos oss:
Saknar er, familjen. Även om jag vet att ni alla har det bra.
Mamma jag kan sjunga la la la lalalalalaaaa, säger Saga och sjunger med då Salem al Fakir sjunger I’m so happy, Solsidan ni vet.
Läser boken Lärande i praktiken- ett sociokulturellt perspektiv (tentbok). Kursen jag går betonar media i undervisning och det är lite roligt att se hur den här boken som inte har mer än 12 år på nacken (år 2000 var ju igår) känns föråldrad. Vi talar alltså nu om räknemaskiner, kikare och mikroskop som en del av hjälpmedel i undervisningen. Lite skillnad med tanke på att så gott som alla dagens elever bär en liten minidator i sin ficka.
Tycker det är komiskt att tänka sig att då jag började studera år 1997, knappt använde internet. I Blåa huset på TF fanns en dator, i Gula huset några till och bibban hade väl en fem på rad? Nog har det hänt en hel del sedan dess.
Igår gjorde jag ett undervisningsmaterial till en fiktiv klass som gick ut på att eleverna skall göra ”Boken om mig själv” på iPad. Jag har tidigare gjort ”Boken om mig själv” i pappersform med mina ettor. Det blev fina böcker, men den här på iPaden kompletteras med bakgrundsmusik, videofilmer och en mer personlig prägel.
Sen ska vi ju komma ihåg att det ena inte behöver utesluta det andra. Att skriva med riktigt bläck och gåspenna är också väldigt kul och utvecklar finmotoriken.
Saga pela päddi!
