Sagolandet

Jag har för övrigt en speciell relation till alfabetet, som jag kom att tänka på i och med mitt förra inlägg. För att lära mig saker hittar jag alltid på en liten story (gör det i någon grad ännu).

Då jag som sex-åring skulle lära mig alfabetet hittade jag på egna personligheter till varje liten bokstav. Jag minns dem ännu. Stackars lilla U som egentligen ville leka med R, S och T men det fick den aldrig. Eller O som är så mallig bara för att den fick komma före P och så vidare och så vidare.

Då jag talar om mitt inlärningssätt höjer vissa på ögonbrynen medan andra förstår precis.  Det kanske bor en mini Reidar Wasenius i mig?

Det är idag sju år sedan bokstaven w lades till som en egen bokstav i vårt alfabet.

När vi var små behövde vi bara lära oss 28 bokstäver. Idag får mina små elever lära sig 29.

Kalaskul dag idag. Först träffade vi många glada människor på Marias familjebrunch. Maria själv hade tappat rösten men sjöng tappert Blott en dag i barytonstämma för oss som hjälpte till att fixa igång brunchen.

Inte nog med brunchkalas, vi fick också fira en härlig kille som fyllde fem! Som vanligt hade Kalle och Patricia fixat till världens finaste kalas, en tårta som får vilken kakkonstnär som helst att att blekna. Kalle talar mycket om bloggar, jag tror han är sugen på att börja blogga själv, men kan inte bestämma sig för hur han ska nischa den. Idéer har han så nu borde han bara bestämma sig för vilken han ska börja med. Han nämnde något om träningsblogg med maratonlopp som mål. Det är bra med realistiska mål, maratonloppet skulle ske år 2050! Lycka till med det Kalle! Vi hejar!

En kalasfixarblogg skulle inte heller vara fel:

Min klänning var på tapeten flera gånger. Lilla Amos fick nästan migrän och såg väldigt bekymrad ut då han stirrade på den en kvart. Patricia tippade på att den hade för mycket frillor och spetsar, Kalle trodde det var något med mönstret. Daniel och Paula hade också tidigare under dagen pratat om mig och mina klänningar. Saga hon fotade den:

Fylldes av en sådan mäktig känsla att jag vill dela den med er. Jag satt på mitt favoritcafé i Borgå och skrev kortet till min gudson. Skall snart få träffa honom första gången. Plötsligt fylldes hela rummet med musik, musik från min älsklingsmusikal, Phantom of the Opera. Ljuvligt.

Hon gick i smyg in i Arturs rum, öppnade kappsäcken, monterade ihop trumpeten och blåste för allt vad hon är värd. Det var inte mycket ”i smyg” då mer.

Det var lite roligt och mycket imponerande. Att hon nu två timmar senare gör trumpetljud med läpparna är varken roligt eller imponerande. Sov nu videung, sov.

Igår, på skottdagen, föddes en liten pojke. Ett litet barn som jag ännu inte träffat, bara tänkt på mycket och väntat på. Nu är han här. Vår gudson. Och jag känner redan så varmt för honom. Han har en speciell plats i mitt hjärta, precis som mina två andra gudbarn. Jag är så tacksam.

När jag läser om att projektet Ordboet nu finns att ta del av vid G 18 får jag sådan lust att börja jobba igen. Jag har nämligen haft turen att med min klass (åk 4) år 2008 jobba med Ordboet. Det var något av det roligaste jag gjort. Tänk dig att få 19 elever att skriva så pennan ryker, att få dem att vilja läsa böcker och se dem fnissande leka med ord.

Jag ska absolut gå till G 18 på söndagen. Gå du också om du bara har möjlighet.

I all sin enkelhet är det Totte-böckerna som Saga är stormförtjust i just nu. Hon skrattar högt åt Totte som inte kan klä på sig. Hon kiknar av skratt då byxorna kommer fel och vantarna kommer på fötterna. Jag tror att hon kan relatera till sin egen lilla värld. Som jag tidigare skrev är det jobbigt just nu för henne. Hon vill allt men kan inte allt. Precis som Totte i boken Totte går ut.

Gunilla Wolde har skrivit böckerna om den söta Totte ja, Emma också för den delen. Den första Totte boken kom ut för mer än 40 år sedan, men visst är de högaktuella än idag?Härligt!

Jag hade missat att det var uttagning till ESC, men så hörde jag att den här låten, När jag blundar, vann och mitt finlandssvenska hjärta ler. Det här var den sista bilden till den här fotolistan.

Här kan du också lyssna på Pernilla och Finlands bidrag till Eurovisionen i år:

Som över en natt kom den, ilskan, kampen, trotset vad man nu vill kalla det. Utbrotten verkar eskalera från dag till dag. Som hon kämpar med sig själv, ”inte gå sätta den dä, kan själv, inte gå, maaammma, nej inte peppa Saga, Saga sätta den själv dä, nej inte den gååå!” Antingen kastar hon sig raklång och skriker eller så säckar hon ihop i något hörn.

Jag tycker (ännu) det är lite gulligt med den här nya Sagan. Det går bra så länge man själv är utvilad och orkar ta de små dusterna och orkar vänta på att stormen bedarrar. Då blir hon sitt glada vanliga jag igen.

Till nästa utbrott.