Naturhistoriska muséet

Vi besökte Naturhistoriska muséet. När Harald var liten var det dinosaurier som fascinerade mest. Artur var mest intresserad av savannens vilda djur och Saga njöt mest av att se djuren i finska skogen.

Länge spelade de utrotningsspelet och det verkade roligt, av skrattet att döma.

IMG_7317.JPG
Vi cyklade dit. Septembervädret har visat sig från sin bästa sida.

IMG_7338.JPG

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Sagolika framsteg

Idag lärde sig Saga cykla. Utan stödhjul. Utan skarf. Utan mamma och pappas stödande armar. Idag cyklade Saga helt utan hjälp.

Vi är förstås oerhört stolta.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

När du vet att du har för mycket

Hobbier, skolfotografering, cykelutfärder, prov och jag vet inte vad. Det hopar sig. Det är rätt vanligt. Det är samtidigt lite skrämmande när du kommer på att ett av dina barn hade tandläkartid för två timmar sedan och detta kommer du på först då din elev får en gunga på munnen och spottar blod och tand.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Hat kärlek

Vi började se på Game of Thrones tillsammans, Basse och jag. Såg några säsonger och blev aldrig klok på serien. Vem är god, vem är ond? Vem är på riktigt och vem är en zombie? Jag hänger inte alltid med i svängarna. Kan bero på att jag nästan alltid somnar. Och det att jag somnar kan bero på att det är aningen för skrämmande för min smak. Jag stänger liksom av känslofiltret och då somnar jag, tydligen.

Nu tänkte jag ge serien ännu en chans.

Men varför tittar du om du inte gillar? frågar du. Jo, för jag hoppas varje gång på mer kärlek, mer bröllop och mer lycka. Har helt klart för mig vem som ska bli ihop med vem osv.

Hoppet lever!

Eller så kan en ju alltid välja att se Call the Midwife, till exempel.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Sköndagen

Det händer att en vaknar tidigt fast det är lördag och ledigt.

Då kan en baka scones.

IMG_3725.JPG

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

På tal om att se

Den här hösten har gett mig insyn i en ny värld. Jag har en elev som är blind. Jag lär mig skriva och läsa punktskrift och jag lär mig att beskriva allt jag visar (eller jag övar på allt detta, är inte bra på det). Hon lär mig varje dag nya sätt att se på saker. Hon lägger märke till saker andra inte ser. ”Vad är det som låter, Sonja” frågar hon och syftar på mitt armband som klirrar. ”Det är en massa berlocker” upplyser jag henne och hon känner på det. Snabbt rabblar hon: ”ah ett hjärta, en ängel och en cirkel!”

Hon utbrister: Sonja du är jättesnabb att skriva på datorn, jag hör hur det knattrar!

Hon kommer nära, kramar mig och känner på dagens smycken: ”Oooo så fin fjärilsring, den har jag inte sett tidigare”.

Jag är så glad att få ha henne i klassen. Glad även för den livserfarenhet detta ger de andra eleverna. När de tar henne i handen och leder henne till rutschbanan, till gungorna eller till gräsmattan på kullen, då svämmar mitt hjärta över av kärlek och stolthet.

Publicerat i Dagbok | 1 kommentar

När ögat ser det ögat vill se

Vi andra ser en fallfärdig, renoveringsmogen, gammal byggnad. Saga ser guldglitter.

IMG_3709.JPG
Vi är i högstadiet och väntar på att storebror skall sluta för veckan.

Så kom han ut genom ytterdörren och hon rusade emot och kramade honom. Han kramade tillbaka, tittade över axeln, ingen såg.

IMG_3717.JPG
Då gick vi till Delivo, vårt bästa cafe. September levererar det bästa av väder och vi sitter ute på terassen för att välkomna helgen.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Entry points

Igår var jag på kursen Flickor, pojkar och det livslånga läsandet. Föreläsaren bad oss blicka tillbaka och minnas boken som var porten (Entry points kallade han det) till att vi blev läsare.

För mig var det Maria Gripes Skuggan över stenbänken. sedan slukade jag Fem-böckerna och Anne på Grönkulla.

Vilken bok var din Entry point?

Publicerat i Dagbok | 11 kommentarer

Min höstlista

Jag älskar hösten och då passar det ju bra med att lista höstgrejer. Du får jätte, jättegärna lista dina svar i kommentarsfältet så får jag något att läsa också. Tack Linda!

Ultimata Höstmånaden:
Mitten av september till mitten av oktober. Löven! Färgerna! Doften! Himlarymden! Luften! Solen!

Ultimata Höstmyset:
När hela familjen är hemma, och var och en pysslar på med sitt. Det är lugnt och tyst och det doftar av stearinljusen vi har tänt här och var.

Ultimata Höstdrycken:
Vitt te! Eller svart, men te.

Ultimata Höstplatsen:
Hemma i soffan. Alternativ i Tysta Skogen vid sommarhuset, där marken är täckt av tjock mossa och man tänker att man när som helst får se en älg.

Ultimata Höstkläderna:
Min lammullströja, en kjol, tjocka strumpisar, benvärmare eller knähöga yllesockor. Fjällrävenjackan och vandringskängorna och en skön mössa om det är riktigt ruskigt.

Ultimata höstmaten:
Burgundisk gryta och ett glas rött. Varm äppelpaj med vaniljsås.

Ultimata hösthobbyn:
När min promenadcirkel träffas inne och blir en handarbetscirkel i stället. Det är magiskt när pratet en stund tar paus och bara klirret av stickorna hörs. Jag stickar för tillfället en poncho med isländskt mönster.

Ultimata Höstmusiken:
James Blunt Beuatiful Dawn. Men snart, snart börjar min Koppångenperiod.

Ultimata Höstutmaningen:
Jag ska ta itu med yogan nu. Mitt dilemma är om jag ska välja Ashtanga eller Pilates. Har du synpunkter?

Publicerat i Dagbok | 2 kommentarer

Körsbärsångadilax med gadi

Saga leker med språket och vi roas storligen. Här en dag kunde hon såväl mandarinkinesiska som morotsfinska. På dagis idag hade hon och Astrid tillrett körsbärsångadilax och det vill hon att vi gör här hemma, det blir ännu godare om man lägger i extra mycket gadi.

Jag tackar min lyckliga stjärna att det inte är min matvecka den här veckan.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar