Sagolandet

Så äntligen kom vi iväg, till den härliga lilla ön som ligger precis bredvid oss, Fölisön. Redan några helger har detta funnits i planerna, men så har någon blivit sjuk.

Jag älskar de här gamla torpen, skulle gärna ha en sådan som

sommarstuga.

Vi hittade en gammaldags, skojig kälke.

Jag fick varmt här, annars var det väldigt kallt då det blåste från havet. Sagas kinder blev plötsligt alldeles blå. Vi kunde värma henne vid brasan och sedan bäddade vi ner henne i vagnen igen, så inga köldskador verkar ha uppstått.

Och om du funderar på hjärtbokehn i bakgrunden på de första bilderna så kan du läsa mer här.

Den bästa starten på dagen får man då man får äta en god frukost i lugn och ro. Musik i bakgrunden och nygräddade scones. Mmmm.

God morgon. Hoppas din dag blir solig och fin. Jag tror det blir pulkbacken här. Eller en promenad till Fölisön nu äntligen. Ut i solen ska vi i alla fall.

Vi har Basse borta på arbetsresa. Det är alltid lite tråkigt att inta vara alla. För att mota bort den tråkiga fiilisen gick jag med barnen på café. De har varit jätteduktiga i skolan den här veckan och kommit hem med idel fulla poäng i alla uppgifter, det måste firas. Sedan gick vi över allén till filmuthyrningsbutiken. Jag tog en film till mig också, en riktigt romantisk kärleksfilm, mmmm. Tror inte Basse gråter över att inte få se den.

Nu ska vi baka pizza, skära upp grönsaker att dippa, lägga upp chips och goooooodis. Det här blir en skojig kväll trots allt.

Ha en jätteskön fredag du med, skoj att du tittar in.

Hon passar bra i blått, tycker jag. Det blonda håret och de blå ögonen kommer till sin rätt i blått. En skön färg på en skön tjej.

Det är bara vi som trampar upp stigar i lekparken. Oberoende vilken tid på dygnet vi går dit är vi ensamma. Var är alla barnen? Är det för kallt för att vara ute eller är alla två-åringar och äldre på dagis kanske?

Vårt sällskap var alla härliga djur i vår roliga park.

Vi grävde fram grävlingen.

Ugglan med snöhatt.

Otaliga torsdagar har jag fört killarna till fotbollsträningarna i ösregn och blixtrande halka. De tränar i en hall drygt en km från oss. Vi går alltid. Vi är oftast lite sena och springer snarare än går. Men idag, troligtvis tack vare tigerkakan, hade vi gott om tid.

Jag säger bara det, ett landskap dränkt i snö är obeskrivligt mycket bättre än nedkylt äckligt vinterregn (iPhonen föreslår vinterkrig, säkert sant, men det vet jag inget om).

Titta nu!

Här kunde man slå sig ner för en kopp varm kakao/ choklad till exempel.

Låt mig presentera Herr Roskis, här med vinterhatt:

En snöig torsdag som den här är ingen vanlig snöig torsdag. Inte om man får för sig att baka en tigerkaka. Det fick barnen för sig och då blev det här en alldeles ovanligt trevlig tigerkaketorsdag.

Här med grannkillen Olijää (Oliver, men Saga har satt en lite fransk prägling på uttalet).

Mitt nyfunna promenadsällskap Anna och jag bestämde att vi skulle vara riktigt hurtiga idag. Vi promenerade längs med havsstranden hela vägen från Munksnäs till Kronohagen. Där gick vi på lunch på Finlands enda koreanska restaurang Korea House.

Jag hann bara få en bild innan min kamera frös ihjäl, en suddig bild av mitt härliga sällskap idag.

Alla dockor ska vara med då hon äter.

”Mamma fotar såhär” säger hon och visar:

Idag lärde hon sig de personliga pronomina; ”ja gå me Attu”, ”du komma me” och nu sist sa hon ”mamma, fota oss”. Otroligt vad stor hon blir min lilla baby!

Jag kunde ju inte annat än lyda så jag fotograferade oss.

Bloggare mår bättre-att skriva och få kommentarer ökar självkänslan: språktidningen

Idag gav skrutte mig en kommentar som gjorde mig alldeles varm av glädje;

Så fin rubrik på det här inlägget. Blev alldeles rofylld bara av att läsa rubriken.

Tack till alla er som orkar lämna en kommentar nu och då. Det ger kraft och ork och ökar, som sagt, självkänslan. Ni är bäst.