Sagolandet

En kopp te och boken Wannabe på café Tin Tin Tango känns mycket avkopplande. Så är det då man är hemmamamma, då kan det bli lite vardagslyx av att få föra barnen till hobbyer.

När också de stora skatterna hittat hem ställde vi till med plättkalas. Också av det bli man glad.

Den skymtade just. Solen. Jag är glad idag. Inte bara för solen. Utan. Jag är glad för att vi fick gå ut. Jag är glad för att jag orkade gräva efter skidorna. Jag är glad för att Saga pratar så hejdundrande mycket. Jag är glad för att de från pedagogiska fakulteten i Vasa är på min sida. Jag är glad för att vi efter många veckor av olika flunssor nu är på benen igen.

Jag är glad för att jag och Lill-skatten får vara hemma med varandra ännu denna vår. Jag är glad. Och tacksam. Över mycket.

Dagens Saga skidar. Hon såg barn som skidade ute och sa ”Saga skida själv”. Grävde fram pojkarnas gamla skidor och det gick galant även om det var den Boklövska stilen hon mest höll sig till.

Det bara hände. Jag lämnade henne ensam i vårt sovrum, sa att mamma kommer snart, ska bara läsa för Artur. Sov gott, sa hon och en kvart senare sov hon, utan att jag hunnit dit. Tänkte att en gång är ingen gång så först idag vågar jag jubla och skriva ut det. Tror det gått en vecka eller så.

Jag är helt förbluffad. Har nämligen kunnat sitta där i mörkret, visserligen med telefonens internet som sällskap men ändå, ibland upp till en timme. Men nu, ensam i rummet säger hon inget, sjunger ibland något och sedan somnar hon. Höll vi henne vaken med att vara där?

Eftersom någon av stora killarna har program nästan varje kväll är man ensam med Saga och ett annat barn som också måste få lite omsorg i form av mat, närhet och kvällsaga. Då  är det egentligen ganska skönt att få slippa sitta där bredvid. Nu fick jag egen tid redan lite efter kl åtta. Det igen betyder att jag kan gå och lägga mig före midnatt. Hinner ändå med en massa kul.

Bilden är något föråldrad. Men finns det något vackrare än spädbarn som sover?

Jag gick in i en affär, sa goddag vad har ni här? Kan man möjligtvis köpa sig pjäxor här?

För närmare precision sa jag att jag vill ha kängor som jag kan gå långt och mycket (nästan 100 km per vecka) med men samtidigt plumsa i meterhög snö med barnen. För att ytterligare arbeta på skid-Olle imagen blev det de här:

Här prövar Saga min Olle-mössa:

Den här sajten där kandidaterna skidar i full fart gillar barnen.

I den blå skymningstimmen lade jag min röst. I ett vitt landskap. Rösten till Finlands nya president. Hoppas jag. Skön söndag till er.

Dagens färger, blå och vit.

Vi var ute hela eftermiddagen i Sagolandet Vinterskrud.

Mycket behändigt med Stiga-kälken som Saga sitter på. Den är från medlet av åttio- talet och det enda som gått sönder är repet. Vi promenerade en fem km efter kälkbacken, till butiken också, och där satt hon. Mycket bättre än vagn i meterhöga drivor.

Min pappa brukade skojsamt säga att vi alla flickor i familjen hade naturlockigt hår och naturlockiga ben. Min storasyster Tina fick mer av det första, jag mer av det andra.

Är inte detta nästintill overkligt? Och allt bara av sig själv, hon gör nästan inget för att få det sådär. Ljuvligt!