Vad komiskt, efter att jag i julas fick min Ewa i Walla kjol tycker jag de ploppar upp överallt. I alla fall på de flesta bloggar jag läser. Kanske de plötsligt blivit populära trots att de redan länge funnits? Eller så är det så där som när man är gravid och ser gravidmagar överallt?
Det var inte bara systerdotter och jag som bar Ewor i julas, även systrami hade på sin.
Killarna i familjen drog iväg på ishockeymatch. Funderade en stund på soffa+stickning alternativt en powerwalk i vintermuncca. Valde det senare och ångrar inte alls. Nu är kinderna röda och kroppen känns frisk. Trots skymning var det fint vid havet. Mycket tack vare snön.
Jullovet tar slut på måndag och vi haft som vana att sova till nio. Övervägde att övertala Basse att föra bojsen till skolan och själv bli och sova med Saga. Efter dagens sköna promenad tänker jag annorlunda. Jag tänker föra pojkarna och sedan powerwalka en timme.
Ja, så får det bli.
Och eftersom jag nu skrivit ner det så det är lite som ett löfte.
Vi köpte de flesta julklappar från Unicef i år. Det här pusslet på 500 bitar la vi idag. Roligt, estetiskt och ganska svårt är det, bra för att vara pussel med andra ord.
Januari- för oss som älskar snö var livet perfekt! Det var en vinter som hette duga.
Februari- jag skidade flera hundra kilomter.
Mars- Saga fyllde ett, Artur sju.
April- värmen och solen återvände, vi flyttade ut.
Maj- morsdag.
Juni- Harald fyllde tio.
Juli- vi reste i England.
Augusti- skolstart.
September- vi började geocacha.
Oktober- Basse bröt armarna och jag upplevde någon slags stress och depression, första gången.
November- jag sydde dockan Adéle till Saga.
December- njöt och skrattade i Tallinn med mamma och systrarna.
Eftersom jag oförberedd stannade övernattnen i Lappträsk var bristen på tandborste egentligen inte det värsta. Hade inte stickningen med! Ni skulle ha sett systers och svågers min då jag glatt kommer hem från deras Sale med garn och stickor…
Spets hittade jag metervis i Gamla stan i Borgå, närmare bestämt i Våga. Det här ska bli jättelånga benvärmare med någon spetsdetalj.
Saga leker mycket med dockhuset nu för tiden. Dockorna pratar, de vuxna lägger babyn, de promenerar i trappan osv.
När blev hon så stor? Igår blev hon 1år och 10 månader, tänk om bara två månader fyller hon två. Så liten men ändå så stor. Tycker det är så roligt då man kan kommunicera med henne. Hon kan göra sig förstådd och har väldigt mycket att berätta. Varje dag händer det något nytt, från att ena dagen ropa ut det hon vill ha t.ex OST, sa hon idag ”Kan ja få?”.
Såklart måste ju dockorna också få mat. Det blir lite trång runt matbordet, men vad kan man?
Visste du att Jo Nesbø också skriver böcker för barn? Dagens saga är en av hans barnböcker, Doktor Proktors tidsbadkar heter den här. Det är Harald som läser den. De är roliga och lite spännande, lite som en deckare, är hans bedömning.
Jag har inte själv läst den här, men om den liknar hans tidigare bok, Doktor Proktors pruttpulver är jag benägen att hålla med Harald. Boken har många kapitel och passar perfekt som högläsning. Per Dybvig har gjort teckningar till boken, som berikar upplevelsen för både barn och vuxna.
Det som gör Nesbøs barnböcker så ljuvligt roliga är hans överdrifter och det fantastiska ordflödet.
Idag blev det äntligen dags att åka till Lovisa till våra goda vänner Konrad och Marke-Riitta. Det blev en härlig dag med god mat, skratt och promenad. Jag fick känna på lite Ewa i Walla kjolar, tyvärr var rean inte tillräcklig för min plånbok, så de fick bli kvar i Vanille home.
Tänk att nerkylt, kallt regn inte stör då man får gå med människor man tycker om. Konrad övade att skuffa Sagas vagn hela tiden, i februari får de skuffa sin egen.
Deras hus är som en dröm. Fint trots att de är mitt i renoveringen.
När kvällen närmade sig beslöt jag mig för att ännu sticka mig in hos lillasyster Carina och familjen. Och här är jag ännu. De övertalade mig att springa till butiken för att köpa tandborste och efter att Henrik till och med fixade Läckbergs bok åt mig var valet inte svårt. Inte alls.
Oj vad glad jag känner mig efter en dag som denna. Rik och glad trots att den vita Walladrömmen inte fick följa med.
